Jag slänger iväg ett hej från Ljusterö. Jag är ledsen att jag inte har bloggat de senaste sju dagarna. Jag har knappt suttit vid dator alls sedan jag kom hit. Egentligen har jag inte gjort något över huvud taget sedan jag kom förutom att ta hand om barnen. Jag har bott hos barnens morföräldrar som bor en bit bort från värdfamiljens hus. Jag har därför varje morgon promenerat till värdfamiljen, jobbat, ätit middag, gått tillbaka till morföräldrarna och lagt mig nästan direkt. Det har gått ganska bra att ställa om sig efter tiden men jag är ändå trött på dagarna trots att jag har sovit mellan 10-13 timmar varje natt. Jetlaggen spökar nog lite grann.

Nu har familjen köpt en husvagn till mig så jag campar ute på gården nu. Jag har från och med idag därför även tillgång till min dator och internet. Jag kan inte utlova mer bloggning för det. Igår sjösatte värdfamiljen segelbåten och det kommer nog att bli några turer ute till havs.

Precis som det kändes i Minnesota att jag alltid hade bott där känns det även nu som att jag aldrig har gjort något annat än att bo här. Ibland påminns jag dock om mina “andra liv”. Jag vet inte om jag kan säga att jag har börjat sakna Mpls ännu men visst ligger det varmt om hjärtat. Jag kan inte heller påstå att jag saknar Norrbotten så mycket, men det finns ju vissa personer jag längtar efter att få träffa. Den fjärde juli gör jag comeback där då jag landar på Gällivares flygplats. Numera tycker jag att Arlanda är en väldigt liten flygplats, vad kommer jag då inte tycka om flygplatsen i Gällivare?

Nu ska jag inviga min säng, på återseende, någon gång.