Jag vet att ni älskar bilder. Jag vet också att jag har varit dålig på att visa sådana den senaste tiden. Jag har visserligen tiden till att ägna mig åt bloggen, men jag väljer numera ofta att prioritera den på annat. Det gjorde jag inte igår, här har ni bilder från en liten fotoexpedition jag gjorde kring omgivningarna.

Stoppskyltar är hetaste mode här

Highway onehundred, I love you

Inte den största och inte den mest trafikerade…

…men nyckelen för mig om jag snabbt ska ta mig härifrån.

Bilisterna betedde sig som att de aldrig hade sett en sittande människa tidigare

Månen fick också komma med

Japp, de gula skolbussarna existerar i verkligheten också

Just nu har jag lust att slänga min rosa dator i väggen. Den är väldigt fin och allt, men den krånglar så fruktansvärt med att ansluta till det trådlösa nätverket i huset. Tur att jag har två datorer…

Idag fanns det inte ett spår kvar av gårdagens tornadovarningar. Strålande väder och nästintill vindstilla. Jag och barnen har spenderat dagen ute. Idag var sista dagen för äldsta tjejens seglingskurs. Jag, treåringen och sexåringen satt på en strand en bit bort medan vi väntade. Barnen badade lite grann. Jag lät bli, det är lite för mycket döda fiskar i den sjön för min smak.

För några dagar sedan fick jag Kuvertet, med stort k. Ett kuvert innehållande information om förlängning av mitt år. Man kan ju nämligen förlänga sitt år med sex, nio eller tolv månader. Jag har varit så säker på min sak när det gäller att inte förlänga. Jag måste dock erkänna att jag leker lite med tanken på att stanna sex månader i en annan stat. Fast jag vet inte riktigt, då kommer jag hem först i maj nästa år och missar:

• Julen
• Min 20-års dag
• Nyårsafton
• Melodifestivalen

Nu ska jag gå och göra mig i ordning för en fika med Carro. Eller inte, hon kunde inte.

Det verkar som att vädret börjar lugna ner sig, för nu i alla fall. Jag tycker inte att det har varit så farligt här i Edina. Det har visserligen blixtrat och åskat i några timmar men det har inte blåst avsevärt mycket. Jag lät alla barnen sova i källaren för säkerhetens skull. Det värsta som har hotat oss är en mus som kom inspringades i mitt rum nyss. Den for snabbt tillbaka till tv-rummet där två av barnen sover. Efter ett tag lyckades jag jaga in den i en musfälla som limmar fast benen så den inte kan gå. Det kändes i hjärtat kan jag säga, den var så söt.

Bevakning på internet och på en speciell radio med väderkanalen inställd

Tv-bevakning

Min värdmamma fyller år idag och jag ska därför babysitta några timmar ikväll. Värdpappan hade just en genomgång om vad jag ska göra om det kommer en tornado. Det är nämligen risk för det ikväll. Igen. Det är alltid så numera när jag är ensam med barnen känns det som. 

Det är mer spännande att bo i Minnesota än jag hade trott. Det var inte direkt ett ställe jag förknippade med extremt väder (om man inte räknar med kylan då). Det blir att följa nyheterna ikväll och gå ut och lyssna efter en eventuell tornadosignal.

JULIA H: Men du. Så illa är inte Stockholm. :)

Jag hoppas på något magiskt sätt att att du får uppleva Stockholm som jag ser det - massa kultur, vacker arkitektur och människor. Jag älskar mitt Stockholm som en mamma älskar sitt barn. Önskar att andra kunde se vad jag ser. (Nu sak vi dessutom flytta till innerstan… veckan efter jag dragit till USA).

Alla är inte bloggande modebesatta wannabes, kom ihåg det. :) Precis som det inte går isbjörnar i era trädgårdar i Porjus. ;)

Många kramar till dig!

Till skillnad mot många sörlänningar som inte ens har satt sin fot i norra Sverige har jag faktiskt varit i Stockholm fler gånger än jag kommer ihåg. Även om jag ibland låtsas som att jag tror att det bara finns brats som går runt med rosa skjortor så vet jag egentligen annat. Precis som med New York tror jag att man måste bo där ett tag för att hitta och uppskatta alla smultronställen. Jag måste bara försvara mig lite och erkänna att jag inte hatar Stockholm, även om det är enormt grått och tråkigt till utseendet under vinterhalvåret. Det är tur att Melodifestivalen lyser upp staden i mars och gör så att huvudstaden för mig inte är helt värdelöst under de gråa månaderna.

Nu ska jag ju alltså dit under sommarhalvåret och då tycker jag faktiskt att Stockholm kan vara riktigt fint! Jag ska ju dessutom bo i skärgården med vacker natur. Vi får se vad jag tycker efter två månader där och om jag lyckas göra mig förstådd med min norrländska. Mest komplicerat kommer att bli att säga var jag kommer ifrån. “Jag kommer från Porjus i Lappland men har lägenhet i Luleå i Norrbotten men jag bor utanför Minneapolis i Minnesota i USA men just nu bor jag utanför Stockholm under sommaren, och jo just ja, jag är halvnorsk också!

Just nu njuter jag av de sista dagarna i USA före jag far till Sverige. Ja, ni läste rätt även nu: sista dagarna. Sista dagarna, för sommaren det vill säga. Ni som har följt med ett tag vet ju att familjen har ett hus i skärgården utanför Stockholm. Jag ska alltså följa med dit över hela sommaren. Jag kan inte påstå att jag har någon längtan till Sverige, men jag börjar gilla läget nu. Att bli stockholmare var väl inte något jag hade planerat när jag åkte som au pair till USA men nu blir det även så. Jag har som bekant inte ett hjärta som brinner för Stockholm men det ska tydligen vara väldigt fint i skärgården och segla kommer jag också att få göra.

Något som faktiskt kommer att bli lite skönt är att komma bort från Minneapolis. Jag börjar bli väldigt trött på mitt liv här nu. Det är för vardagligt. Inte ens Mall of America känns särskilt stort nå mer. Jag kommer självklart att sakna Starbucks (fast jag har faktiskt inte varit dit sen i söndags nu) men jag överlever nog. Det är inte ens säkert att jag kommer ifrån baristorna. En av killarna som jobbar på mitt Starbucks ska plugga i Danmark i sommar och ska resa till Sverige och Finland. Kommer han till Stockholm ska vi försöka träffas. Det bästa med att fara bort är ändå att komma tillbaka, då kommer allt nästan att vara som nytt igen!

Nu har de flesta au pairers fasa börjat, nämligen sommarlovet. “Mina” barn slutade skolan i fredags och sommarlovet har pågått i två dagar nu. Det har gått över förväntan även om det så klart är jobbigare att ta hand om tre barn istället för bara ett. Äldsta tjejen går på seglingskurs vid en av sjöarna och vi har spenderat en del tid där. Idag var vi även och badade i en vattenpark utomhus. De sparar inte på livvakterna här direkt. Idag såg jag dessutom en parkpolis. Det finns alltså poliser som bara är till för att bevaka parkerna i Minneapolis!

Haha, vintern kanske inte var så hemsk här ändå, den tog ju faktiskt slut, till skillnad mot mina hemtrakter där det åter igen är snö. Just det, snö, ni läste rätt.

Annars har jag inget att tillägga förutom att det har varit 20-30 grader i flera veckor här nu!

Jag har en hatkärlek till försäljarna som står i “marknadsstånden” i köpcentrumen.

Försäljare på Mall of America när jag gick förbi:

- You look stylish, are you from California?

- I´m from Sweden, svarade jag och log.

Som vanligt stannade jag inte, utan fortsatte att gå trots ett erbjudande om en gratisprodukt.

Idag har jag varit i USA i sju månader, alltså mer än halvtid. Jag har fem månader kvar som arbetande au pair och sex månader kvar innan mitt visum går ut. Tiden går så fort nu för tiden så det kommer att gå snabbt, speciellt med sommaren i Sverige.

Var människor verkligen så här nostalgiska förr i tiden? Jag och mina kompisar pratar ofta om det som varit och säger “Det var tider det!” när det handlar om saker som hände för bara ett år sedan eller så. Nu ska jag vara lite nostalgisk när det det gäller en grej som hände för nästan precis ett år sedan, nämligen studenten. Jag kom på tidigare idag att eftersom det är helgdag i Sverige imorgon tog luleåeleverna studenten idag. De små medieglinen som började ett år efter oss och som vi tyckte var så små och töntiga har nu helt plötsligt också gått ut från kvarteret Örnen. Var tog tiden vägen? Det känns nästan som att jag fortfarande bara har sommarlov.

P.s. Vill ni återuppleva gamla minnen med mig, läs om min och Elinas student här.

LINA: Hej,har läst din blogg ibland… (Tycker för övrigt att den är jättebra… =)) Och har fått för mig att du bor i Minnesota, st Paul…?

Jag har blivit matchad med en familj där och undrar lite hur det är och så…? =)

Hej! Jag bor i en förort till Minneapolis som heter Edina. Minneapolis och Saint Paul är tvillingstäder då de har växt ihop. Jag har inte varit så mycket i St. Paul och kan inte uttala mig om hur det är där. Jag kan däremot berätta lite kortfattat hur det är att bo i närheten.

Vädret

När det gäller vädret finns det inget som heter lagom. På vintrarna är det väldigt kallt och en del snö. På somrarna ska det tydligen vara olidligt varmt och fuktigt. Det började bli kallt när jag kom i november och sedan början av april har det varit varmt igen nästan varje dag.

Sevärdheter

Som au pair känner jag mig inte som turist och har därför inte tänkt på att besöka så många turistattraktioner. När mamma och Josse var här kom jag i alla fall iväg till några svenskbygder utanför Minneapolis. Det utvandrade väldigt mycket svenskar till Minnesota för väldigt länge sedan och det präglar fortfarande staten. Det finns även en hel del svenskar som nyligen har flyttat hit, om inte annat tycker jag det då jag träffar så mycket svenskar överallt.

Det störta besöksmålet här är Mall of America. Jag har sagt det tidigare, och det tåls att säga igen: det är USA:s största köpcentrum och har ca 520 affärer.

Avstånd

Jag skulle inte vilja bo i Minneapolis/St. Paul utan tillgång till bil. Det finns kollektivtrafik men det är alldeles för tjorvigt och tar för lång tid.

Människorna

Jag tycker om människorna här. Mycket. De flesta är trevliga, övertrevliga till och med!

När mamma och Josse var här köpte jag en rosa termomugg på Starbucks på Super Target. Den var rätt så dyr, nästan 20 dollar, men hey, den var ju rosa. Den är utmärkt att ha med sig när man går till lekparken eller så. Det är bara att smita in till Starbucks, fylla den med lite CM och sedan gå ut igen. Har man med sig en egen mugg får man dessutom tio cents rabatt på sin order. Igår spenderade jag och lilltjejen fem timmar i lekparken och jag invigde min kopp på vägen dit. “Jag tror inte att jag behöver skriva något namn på den här när den är rosa” sa baristan som tog min beställning.

På kvällen var jag ute på en springtur och på vägen tillbaka gick jag förbi mitt älskade Starbucks.

- En tall Caramel Macchiato, sa en av killarna lite tröttsamt och gick till disken för att göra en.

- Nej tack, svarade jag och baristorna såg alldeles chockade ut.

- Bara den här, fortsatte jag och pekade på en chokladmjölk jag hade tagit.

- Bara den, är du säker? sa den andra förvånat.

Hehe, det är kul att chocka dem lite grann. Jag blir ju ofta beskylld för att vara kär i baristorna eftersom jag så ofta pratar eller skriver om Starbucks. Men vill ni veta sanningen? Det är mitt treåriga värdbarn som är kär, åtminstone i en barista och hon erkänner det glatt också. Tyvärr är det han som har slutat, som även var min favorit. Det roliga är att hon pratar om honom väldigt ofta. För någon vecka sedan blev hon så glad när värdpappan sa att det skulle komma hit nån installatör med samma namn. Hon sken upp som en sol “Kommer han hit!” men jag var ju tvungen att berätta att det inte var samma person. Idag när vi åt middag nämnde någon downtown och hon utbrast “Men det är ju där han jobbar!” och hon förklarade för föräldrarna vem han var. 

När vi är på Starbucks brukar jag fråga henne om hon ska säga hejdå till baristorna när vi ska gå, men numera säger hon till mig: “Jag säger bara hejdå när han är här”, vilket han ju aldrig är mer. Idag när vi gick tillbaka till huset sa treåringen att hon ska skaffa sig ett eget hus när hon blir stor. “Vem ska du gifta dig med då?” frågade jag och ni kan ju bara gissa svaret. Nu hoppas jag bara att han inte läser det här så att jag avslöjar hennes crush. Nej, han kan inte svenska men nu för tiden går det ju att översätta sidor digitalt.