Idag är det alltså halloween på riktigt. När jag lämnade treåringen på lekis idag var alla klasskompisarna så sött utklädda. Denna konversationen utspelade sig mellan treåringen och hennes klasskompis:

- I´m a pirate! sa en av killarna i klassen till treåringen.

- And I´m a princess, svarade hon.

- Pirates scare princesses, sa han till henne.

- Not this princess! utbrast min tuffa treåring.

Några ord så här på torsdagskvällen…Idag var det varmt igen. Min kropp blir lite konfunderad över det här klimatet. Snöflingor ena dagen, 20 grader varmt nästa. Idag var jag och Tiina och Henna till Target. De senaste veckorna har jag knappt handlat något alls där men idag blev det några grejer. Det var tänkt att vi skulle på bio, men filmerna började inte förrän halv tio och det var alldeles försent. Vi följde med Henna till ett asiatiskt ställe istället eftersom hon inte hade ätit.

Nu har jag packat ner nästan alla min grejer. Just nu verkar packningen ganska lovande faktiskt, kaaanske jag får med mig allt. Jag lämnade ju en del grejer i somras i Sverige vilket var bra. Det är inte helt färdigpackat, så vi får se var det slutar. Nu ska jag lägga mig, trick or treat imorgon!

Att lyckas klä sig efter väder är inte riktigt min grej, nu var det ju varmt ute igen! Fast Los Angeles slår det inte, där är det 30 grader enligt min termometer på datorn. Om en vecka är jag på väg till just nämnda ställe. Man kan säga att jag nu har gått in för min sista arbetsvecka. För två månader sedan gruvade jag mig grymt mycket för att fara härifrån. Nu har jag nästan glömt bort det faktum att jag ska det. Samtidigt som året har gått sjukt snabbt känns det som att jag har bott här i hela mitt liv. Det kommer självklart att bli kul att komma tillbaka till Sverige “på riktigt”. Jag har inte sovit ut på ett år och just sova är något jag ska göra. Jag har dock en känsla av att det kommer att bli lite långtråkigt i längden och då kommer jag att längta tillbaka till USA. Just nu är faktiskt min enda plan när jag kommer hem att sova och träna (något jag heller inte har gjort på ett år). Det känns lite tragiskt att jag inte har några andra planer, men samtidigt spännande för jag kan bestämma mig för att göra vad jag vill!

I söndags for jag och hämtade Tiina. Vi for till Hennas hus och hämtade våra saker och sedan for vi och åt. Efter det blev det bio och vi ringde dit svenskgänget (Carro, Johanna och Emil) och tillsammans såg vi Saw 5. Sådana filmer är inte riktigt min grej, filmen var inte ens läskig utan bara äcklig. Men är det halloween så är det. I måndags började jag packa på riktigt. Igår gjorde jag ingenting förutom att vara trött och sitta vid datorn. Idag jobbar jag kväll och har därför en flera timmars lång rast på dagen. Jag hade tänkt fara en sväng till downtown men det slutade så klart med att jag somnade istället efter att jag hade skjutsat yngsta tjejen till lekis. Imorgon blir det nog bio med Henna och Tiina och på fredag ska vi också hitta på något. På fredag är det ju halloween också. Det känns faktiskt som att halloween redan är över då firandet började redan förra veckan. I affärerna byts halloweensakerna ut mot julpynt och de halloweensaker som finns kvar reas redan ut.

På lördag blir det nog utgång med tjejerna då det är min sista helg i Minneapolis. Jag är inte så överförtjust i att gå ut och klubba men visst kan det var kul ibland. Senaste tiden har det däremot blivit oftare än “ibland” men man får ju ta reda på sista tiden med kompisarna. Henna måste jag säga hejdå till redan nästa vecka. Hon ska nämligen också till Kalifornien, bara det att hon far dit samma dag som jag kommer hem därifrån.

Nä, nu är det back to work som gäller. Idag ska jag och barnen färdigställa våra pumpor!

Så här såg jag ut på halloweenfesterna, enligt vissa inte så stor skillnad mot hur jag klär mig i vanliga fall:

En bunny som inte äter grönsaker och en vampyr som är vegetarian

Jag och min LCC, she´s the best

Mina söta värdbarn

Snön faller ner över Minneapolis utan att lämna ett vitt täcke efter sig. Idag var det meningen att vi skulle ha ett till au pair möte men denna gång med våra värdfamiljer. Vi skulle samlas för äppelplockning. Det ställdes in redan igår på grund av vädret. Det tyckte jag var lite konstigt då det var väldigt fint höstväder igår. Men väderleksrapporterna här kan man oftast lita på och den utlovade snön kom alltså idag. Usch, om det är något väder jag inte tycker om så är det vädret som nu är på väg att komma. Snart har alla löven fallit och det är grått och tråkigt och vinden gör att kylan känns ända in i benmärgen. Nu längtar jag efter mörkret och flera meter snö istället. Jag blir lika förvånad varje gång jag går ut efter klockan fyra och det är ljust ute. Jag har nog någon tidsinställd klocka inom mig som säger att det borde bli mörkt tidigare om dagarna, men det är i Norrbotten det.

Jag sitter på Starbucks med svarta kryss på händerna som talar om att ja, jag var ute och klubbade igår och nej, jag är inte över 21 år. Gårdagen erbjöd tre halloweenfester av olika slag. Först samlades grannarna i mitt området för ett neighborhood party. Jag gick dit en stund och fick för andra gången ta på mig min utklädnad. Jag var faktiskt på ett halloween party redan i fredags. Det var Priscilla och Tessas au pair möte som ägde rum i källaren på en kyrka. Att gå på andras au pair möten får en att uppskatta min LCC:s möten. Hon gör alltid det bästa av allt. De andras möte gick ut på att samlas i en lokal i kyrkan och göra ingenting. Visserligen fick vi snacks, och det var ju alltid något plus att vi fick prova våra outfits för första gången. Då var vårat möte bättre. Henna och Tiina hämtade mig vid fem och vi for och plockade upp två andra tjejer och sedan for vi till vår LCC. Alla au pairer samlades där och vår LCC gick igenom lite viktig information. En ny svensk kom i fredags och jag hälsade på honom, för det var faktiskt en kille.

Efter samlingen for vi till Trail of Terror. Det låg flera mil utanför the metro area. Det blev inte bättre av att kön med bilar var flera kilometer lång. När vi kom in på området fick vi dessutom veta att väntan för en av aktiviteterna var en timme och trettio minuter. Vi och svenska tjejerna beslutade oss för att vända och fara tillbaka till Minneapolis. Vi pratade med vår LCC en stund och en utklädd kille kom och försökte skrämma oss. Vissa av tjejerna blev livrädda. Jag är tråkig och blir inte skrämd så lätt. När han kom till mig och morrade gav jag honom en kram med orden “I can give you a hug instead”.

Jag åkte hem i Carros bil med Ullis, Emil och en annan ny au pair. Vi släppte av Ullis på ett hotell där hennes föräldrar som är på besök bor. Därefter hade vi den svåra uppgiften att hitta till den nya tjejens hus. Vi hade adressen och instruktioner på tyska hur vi skulle hitta dit. Hon bodde vid en av sjöarna och det är inga lätta området att hitta i. Vi virrade runt ett tag och tillslut gick den nya tjejen med på att ringa sin värdpappa som kunde hjälpa oss. Vi var i rätt område, men tjejen var ju ny och kände inte igenom sig i omgivningarna. Vi lämnade henne och fortsatte till Carros hus dit vi hade ringt en taxi. Vi hoppade in i taxin och for till downtown och Spin. Där mötte vi de finska tjejerna och lite annat folk. Jag förundrades igen över hur mycket folk man känner sen tidigare som man träffar ute. Vi stannade på Spin till musiken tystnade och lamporna tändes. Jag, Emil och Tiina tog en taxi hem och jag var hemma någon gång efter tre.

Nu sitter jag alltså på Starbucks. Nyss hälsade en kvinna så glatt på mig med en vinkning och allt. Jag har ingen aning om vem hon var. Hon hade ett barn med sig så jag kanske har träffat henne i något barnrelaterat område. Bredvid mig står typ tio personer och har något möte om Obama. Alla bär Obama-stickers på tröjorna. Nu börjar valet märkas tydligt mycket i USA. Tidigare verkade valet ju större i Sverige än här men nu märker jag av det trots att jag inte tittar på tv. På var och varannan gård skyltas det med namn på olika politiker. Om man går efter det är det ingen tvekan att Obama är populärast. Nu ska jag återgå till den ursprungliga planen för mitt besök på Starbucks, nämligen göra min läxa från helgklassen. Sen måste jag göra en liten roadtrip runt Minneapolis och samla ihop mina saker som jag har spritt ut på diverse ställen. Jag har bland annat min kamera under sätet på Hennas bil och därav bristen på bilder. När jag får den ska jag visa hur jag och de andra var utklädda.

Nu sitter jag på stället som inte behöver nämnas vid namn. Några meter ifrån mig sitter en elev och en studievägledare eller något i den stilen och pratar om ansökningar till college. Jag försöker att inte lyssna men det går inte så bra. I alla fall…idag hade jag sovmorgon och den utnyttjade jag så klart. Jag har suttit och läst om carolinfallet och lekt mordutredare med pappa på MSN. Pappa var faktiskt på presskonferensen i Luleå idag. Hoppas att fallet blir löst snart, det är ju så mycket spekulationer.

Nu kom en av baristorna, “Is you computer pink?”. Jorå, det är den. Jag börjar jobba snart igen då jag jobbar kväll. Tidigare idag har jag mest chillat med treåringen. Jag läste 12 böcker för henne så jag blev alldeles hes. Dora the explorer är det som gäller för tillfället. Vi är stammisar på biblioteket. Ja, jag är väl egentligen stammis överallt. Starbucks, Target, biblioteket, Mall of America, Ikea, mataffären, Southdale…det är nog få som har varit på dessa ställen lika mycket som jag under det senaste året. Snart kommer jag få börja tänka “Det här var sista gången jag…” om allting. Fasar över dagen jag måste tänka “Det här var sista gången jag var på mitt Starbucks”. Men det ska jag inte tänka på nu, nu ska jag nämligen gå hem till “mina” barn igen.

Idag var det som vanligt på tisdagar Toddler Tuesday på Mall of America. Jag var dit med min toddler, treåringen. Temat idag var Pumpkin Patch. Vi pysslade lite och sprang runt på höbalar. Priscilla var också där med ett av hennes barn och en kompis till barnet. Efter själva Toddler Tuesday gick vi till äventyrsparken. Priscillas barn skulle åka några rides och då tänkte jag att vi kunde hänga med på åtminstone en. Det är ganska dyrt att åka. Jag hade sån tur att när vi stod och skulle köpa biljetter kom en man och frågade om vi ville ha hans biljett eftersom han bara ville åka bergochdalbanan en gång. Jag tackade och tog emot och gick och kollade hur många poäng det fanns kvar. Jag trodde att det bara skulle vara några stycken men det var 14 poäng, vilket motsvarar ungefär 14 dollar. Jag och Priscilla delade på det och vi åkte några barnkaruseller. Vi gick till legolandet och barnen byggde lego ett tag. Det blev dags för lunch och vi gick till en foodcourt och åt lunch på Mall of America. Jag och treåringen åt pasta från Sbarro, det var länge sedan. Bättre än Ikea, är så less på maten där nu.

Halv tre var det storytime på bibblo. Det slutade klockan tre och då hade jag rast eftersom jag började extra tidigt imorse. Jag gick till Starbucks för att ta igen de föregående dagarnas frånvaro. Jag pratade med baristan som varit i Danmark och vi pratade lite om framtiden, när jag åker till Kalifornien och när jag åker hem, standardfrågorna ni vet. Han ställde en annorlunda fråga, nämligen “Hur länge blir du i Sverige då?”. En jobbig fråga att få, om inte annat att besvara. “Forever…?!” blev svaret. Nu menar jag inte att jag har gett upp collegeplanerna men jag har inte bestämt något och just nu är planen att vara i Sverige på obestämd tid.

Jag gick hem till “mina” barn och hoppade i lövhögar tillsammans med dem. Två veckor har jag nu kvar att arbeta, sedan blir det Kalifornien. Jag sitter på Starbucks och har just bokat boende till resan. Det känns inte alls som att jag snart ska dit, än mindre till Sverige…men det kommer jag bli väldigt påmind om snart.

Just nu har jag bara tre saker att säga:

1. Jag flyttar tillbaka till Sverige om precis en månad.
2. Jag har varit starbucksfri i över två dagar.
3. Jag börjar väldigt tidigt imorgon så godnatt!

Och dagarna bara går och går…få se, det här har hänt sedan jag senast skrev:

Onsdag: Fikade med de svenska tjejerna på Caribou Coffee. Jag som aldrig hade besökt Caribou Coffee för bara några veckor sedan och nu är jag nääästan stammis där.

Torsdag: De finska tjejerna kom och hämtade mig och vi for till Walmart. Jag följde med som GPS, då de inte hade hittat dit utan mig. Walmart kan liknas med Target bara mycket sunkigare. Kassörskorna är så söliga men det är snäppet billigare. Jag köpte inte direkt något då jag försöker att inte handla bara för att handla. Jag har ju faktiskt redan ett antal kilo att ta med mig över Atlanten. Efter Walmart fortsatte vi till Junbo, en asiatisk restaurang som vi ofta äter på. Yummy…

Fredag: Jag och Tiina for på bio och såg “Burn after reading”. George Clooney och Brad Pitt spelade i den och jag tror att den skulle föreställa en komedi. Den var mest konstig och jag och Tiina satt som frågetecken när filmen plötsligt slutade. Det var en film som krävde eftertanke.

Lördag: Min familj var bjuden på middag hos Ullis familj. Min familj undrade om jag ville följa för att träffa Ullis men jag tvivlade på att hon skulle vara hemma en lördagskväll. Så var också fallet och jag blev istället tillfrågad om jag ville på bio med de svenska tjejerna. Planen ändrades snabbt till festkväll och Carro, Ullis och Johanna kom och hämtade mig. Vi for till Carro och sedan med taxi till Spin i downtown. Vi var där till stängningsdags och sedan for vi på efterfest i en lägenhet. Det ironiska är ju att det känns som att man känner alla i den här stan. En av killarna som ägde lägenheten var nämligen en kille jag och Henna träffade för några veckor sedan på Spin men tydligen “känner” även de svenska tjejerna honom. Första gången jag träffade honom och jag sa att jag var från Sverige började han prata franska med mig. Det är faktiskt första gången jag har varit med om att någon har misstagit Sverige för Schweiz.

Det var inte dirket någon vild efterfest. Vi satt på golvet och pratade och jag agerade husfru och lagade mat (öh nudlar) till svenska tjejerna. Jag erbjöd mig att göra pannkakor men killarna hade inte mjöl. Någon gång vid fem på morgonen var vi hemma hos Carro. Jag vaknade redan klockan nio men klev upp först vid elva samtidigt som de andra. Vi for till Donken och åt och sedan skjutsade Carro hem mig och Ullis.

Nästa helg…blir också fullbokad. Då börjar halloweenfirandet och det ser jag fram emot. På fredag ska jag och finska tjejerna följa med på Priscillas halloween au pair möte. Lördag är det halloweenfest i kvarteret och på kvällen är det dags för min grupps au pair möte. Vi ska till något slags spökhus och det blir intressant att se vad det är för något. På söndag är det dags för au pair möte igen men denna gång med våra familjer för äppelplockning.

Dagarna bara går och jag nästintill glömmer bort/inte hinner blogga. I måndags var jag till Henna på filmkväll. Det är väldigt sällan vi au pairer umgås hemma hos varandra. De flesta har som mål att komma bort från huset några timmar varje dag då det inte bara är våra hem utan även våra arbetsplatser. Henna har haft familjefritt i fyra dagar och därför har vi hängt mycket hos henne. Igår for vi till downtown. Vi hade inget direkt mål med det och vi insåg att det inte finns något där att göra om man inte ska på restaurang eller om man jobbar där. Vi for därför tillbaka ganska snabbt. När vi var hos Henna ringde Priscilla och frågade om vi ville följa med till mataffären och det ville vi. Jag bestämde mig för att för första gången smaka läsken root beer. Jag har hört så mycket om den och det fanns på min lista över saker att göra före jag far härifrån. Jag har hört att den skulle smaka lite som julmust men någon har även sagt att den smakar som Pommac. Inget av det kan jag säga. När jag smakade blev jag påmind om vad min värdpappa sa, den smakar som Jenka-tuggummin. Jag vet inte om det är en bra sak, jag tror att jag föredrar tuggummiversionen.

Vardagen kom till USA för länge sedan för mig. Något jag fortfarande förundras över är att allt som jag hade läst, sett och hört om USA innan jag for hit stämmer. Det är precis som i filmerna. Gängbråk, pistoler, mycket mat, uttåtriktat folk, blingbling, fattigt folk, knark, garageförsäljningar, lattemammor…listan kan göras lång. Det enda som har gjort mig besviken är sånt som jag hade förväntat skulle vara stort, som Empire State Building, frihetsgudinnan, Sears Tower och liknande. Det återstår att se vad jag tycker om Kalifornien, det är ett ställe om något jag har sett och läst mycket om.

Igår gjorde jag, Tiina och Henna en ny utflykt till halloweenaffären i Southdale. Tyvärr fanns inte toalettkostymen kvar, jag vet inte var den tog vägen, kanske den var så populär att den blev utsåld? De som jobbade i affären var utklädda, en kille var helt utklädd med en svart kostym och mask. Han försökte skrämma mig. Jag stod och tittade på några roliga kostymer då han kom bakifrån och väste i mitt öra med monsterröst “Hellooo…”. Jag vände mig om och skrattade och sa till honom “Mig skrämmer du inte så lätt”. Halloween här börjar redan om två veckor då man börjar med partyn en vecka före riktiga halloween. Jag kommer verkligen få fira det ordentligt. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag kommer ha anledning att ta på mig min halloweenkostym.

Senare på kvällen igår kom Henna och Tiina och hämtade mig och vi for till downtown till klubben Spin. Jag är inget större fan av att gå ut längre, i alla fall inte här, men det var rätt så trevligt. Vi träffade ganska mycket folk och då speciellt de som vi kände sen tidigare. Svenska tjejerna, Carro och Ullis var också där som vanligt. Här stänger klubbarna oftast klockan två och det var också då vi for hem. Jag stannade hos Henna ett tag. Hon har familjefritt till på onsdag. Tiina följde också då hon skulle sova över där. Vi åt lite nattmat och sedan skjutsade de hem mig. Jag kunde ha stannat om jag ville för att titta på filmer hela natten men jag kände inte riktigt för det då jag inte känner mig helt pigg. Dagen har faktiskt spenderats mest i sängen, dock mest på grund av lathet plus att det trycker i mina bihålor. En sväng till Starbucks och mataffären har jag i alla fall gjort. Det första jag fick höra av mina baristor när jag kom in var “Did you have fun last night?”. Mina kryss på händerna praktiskt taget sken ut att jag hade varit ute och klubbat. Jag hatar de här kryssen, de är fula och går inte bort på flera dagar. Det är i alla fall lätt att se på personer på klubben om de är över eller under 21 år.