Idag var första dagen av min weekend class. Den började halv fem och Henna och Tiina kom till mitt hus vid fyra. Vi satte oss i bilen och Henna frågade om jag hade några vägbeskrivningar till skolan. “Jo, i alla fall till Brooklyn Park, för visst är det där skolan är?” svarade jag. Henna var inte säker så jag sa att jag kunde ringa Carro för säkerhetens skull för hon har varit där tidigare. Och tur var väl det! Det var nämligen inte alls i Brooklyn Park utan i Playmouth. Med muntliga instruktioner från Carro hittade vi dit, bara tre minuter sena. “Jag hade aldrig vågat fara så där utan riktiga vägbeskrivningar” sa Henna. Ja, jag erkänner att jag är stolt över hur bra jag hittar här nu för tiden. Playmouth är inte riktigt mitt område heller, jag har bara varit där en gång tidigare.

Kursen är faktiskt riktigt intressant. Vi lär oss om amerikansk kultur och delar med oss av varandras erfarenheter. På något sätt tycker jag att det är mycket intressantare med undervisning på engelska. Jag vågar dessutom vara mer framåt trots att engelska ju inte är mitt förstaspråk. Vi hade några diskussioner i klassen och en sak förvånade mig väldigt. Läraren bad oss rösta om vi tyckte att det var rätt att ge barn smisk. Vi var elva stycken i klassen, fyra tyckte att det aldrig var okej och sju tyckte att det var okej ibland. Jag tillhörde de som aldrig tycker att det är okej. Läraren frågade mig varför. Jag sa att det finns andra vägar att gå. Jag kan möjligtvis ta tag i barnets arm för att kunna få ögonkontakt och sedan förklara att det barnet gjorde var fel men jag använder aldrig medvetet våld. En av tjejerna där var väldigt stolt över att hon brukade ge sina barn smisk, om än inte så att det gjorde ont. “Så nu behöver jag bara hota barnen med smisk och de gör som jag säger” förklarade hon. Fast för den delen, skulle jag hota mina barn med smisk skulle de bara skratta för det är ofta något värdfamiljen skämtar om eller gör på skoj.

Vi slutade inte förrän halv tio. Som tur var behövde jag inte skjutsa hem Tiina och Henna. De följde med till mitt Starbucks för att vänta på några killar som de skulle ut med. Jag är glad att jag inte följde då vi börjar åtta imorgon. Jag nöjde mig med fikan vi hann med på Starbucks före killarna kom. Jag babblade med mina baristor istället. Jag har en starbuckshistoria att berätta men den får bli en annan dag. Det är dags att sova nu. Jag måste dessutom köra imorgon igen, vilket jag är en aning less på då det även är de andras ansvar att fixa skjuts. Vi är ju tre stycken och det är tre kursdagar, borde inte det vara enkel “matematik”?