And then the snow came…
Snön faller ner över Minneapolis utan att lämna ett vitt täcke efter sig. Idag var det meningen att vi skulle ha ett till au pair möte men denna gång med våra värdfamiljer. Vi skulle samlas för äppelplockning. Det ställdes in redan igår på grund av vädret. Det tyckte jag var lite konstigt då det var väldigt fint höstväder igår. Men väderleksrapporterna här kan man oftast lita på och den utlovade snön kom alltså idag. Usch, om det är något väder jag inte tycker om så är det vädret som nu är på väg att komma. Snart har alla löven fallit och det är grått och tråkigt och vinden gör att kylan känns ända in i benmärgen. Nu längtar jag efter mörkret och flera meter snö istället. Jag blir lika förvånad varje gång jag går ut efter klockan fyra och det är ljust ute. Jag har nog någon tidsinställd klocka inom mig som säger att det borde bli mörkt tidigare om dagarna, men det är i Norrbotten det.
Jag sitter på Starbucks med svarta kryss på händerna som talar om att ja, jag var ute och klubbade igår och nej, jag är inte över 21 år. Gårdagen erbjöd tre halloweenfester av olika slag. Först samlades grannarna i mitt området för ett neighborhood party. Jag gick dit en stund och fick för andra gången ta på mig min utklädnad. Jag var faktiskt på ett halloween party redan i fredags. Det var Priscilla och Tessas au pair möte som ägde rum i källaren på en kyrka. Att gå på andras au pair möten får en att uppskatta min LCC:s möten. Hon gör alltid det bästa av allt. De andras möte gick ut på att samlas i en lokal i kyrkan och göra ingenting. Visserligen fick vi snacks, och det var ju alltid något plus att vi fick prova våra outfits för första gången. Då var vårat möte bättre. Henna och Tiina hämtade mig vid fem och vi for och plockade upp två andra tjejer och sedan for vi till vår LCC. Alla au pairer samlades där och vår LCC gick igenom lite viktig information. En ny svensk kom i fredags och jag hälsade på honom, för det var faktiskt en kille.
Efter samlingen for vi till Trail of Terror. Det låg flera mil utanför the metro area. Det blev inte bättre av att kön med bilar var flera kilometer lång. När vi kom in på området fick vi dessutom veta att väntan för en av aktiviteterna var en timme och trettio minuter. Vi och svenska tjejerna beslutade oss för att vända och fara tillbaka till Minneapolis. Vi pratade med vår LCC en stund och en utklädd kille kom och försökte skrämma oss. Vissa av tjejerna blev livrädda. Jag är tråkig och blir inte skrämd så lätt. När han kom till mig och morrade gav jag honom en kram med orden “I can give you a hug instead”.
Jag åkte hem i Carros bil med Ullis, Emil och en annan ny au pair. Vi släppte av Ullis på ett hotell där hennes föräldrar som är på besök bor. Därefter hade vi den svåra uppgiften att hitta till den nya tjejens hus. Vi hade adressen och instruktioner på tyska hur vi skulle hitta dit. Hon bodde vid en av sjöarna och det är inga lätta området att hitta i. Vi virrade runt ett tag och tillslut gick den nya tjejen med på att ringa sin värdpappa som kunde hjälpa oss. Vi var i rätt område, men tjejen var ju ny och kände inte igenom sig i omgivningarna. Vi lämnade henne och fortsatte till Carros hus dit vi hade ringt en taxi. Vi hoppade in i taxin och for till downtown och Spin. Där mötte vi de finska tjejerna och lite annat folk. Jag förundrades igen över hur mycket folk man känner sen tidigare som man träffar ute. Vi stannade på Spin till musiken tystnade och lamporna tändes. Jag, Emil och Tiina tog en taxi hem och jag var hemma någon gång efter tre.
Nu sitter jag alltså på Starbucks. Nyss hälsade en kvinna så glatt på mig med en vinkning och allt. Jag har ingen aning om vem hon var. Hon hade ett barn med sig så jag kanske har träffat henne i något barnrelaterat område. Bredvid mig står typ tio personer och har något möte om Obama. Alla bär Obama-stickers på tröjorna. Nu börjar valet märkas tydligt mycket i USA. Tidigare verkade valet ju större i Sverige än här men nu märker jag av det trots att jag inte tittar på tv. På var och varannan gård skyltas det med namn på olika politiker. Om man går efter det är det ingen tvekan att Obama är populärast. Nu ska jag återgå till den ursprungliga planen för mitt besök på Starbucks, nämligen göra min läxa från helgklassen. Sen måste jag göra en liten roadtrip runt Minneapolis och samla ihop mina saker som jag har spritt ut på diverse ställen. Jag har bland annat min kamera under sätet på Hennas bil och därav bristen på bilder. När jag får den ska jag visa hur jag och de andra var utklädda.
