Blogglusten har inte riktigt infunnit sig de senaste dagarna. Det kan ha att göra med att jag har varit så grymt trött den här veckan, kan vara sviterna från helgen. Weekend classen var väldigt intressant men jag höll på att somna på lektionerna för att vi började tidigt på morgonen och slutade inte förrän på kvällen. På lördagen fick vi fara på en field trip till Science Museum i Saint Paul. Jag uppskattar varje chans att fara till Saint Paul då jag så sällan är där. Det var rätt så kul, även om jag, Henna och Tiina mest satt ute med utsikt över Mississippi floden och pratade. Höjdpunkten på field trippen var i början när vi kom in i entrén. Det fanns en världskarta på golvet och ledaren föreslog att alla skulle ställa sig på sitt land. En tjej från Ukraina (smiskaren) ställde sig mitt i Ryssland och sa “Här bor jag, det här är Ukraina”. Jag och några andra försökte övertyga henne om att det var Ryssland hon stod på. “Nä, det här är mitten av Europa och här är Ukraina” fortsatte hon. Efter ett tag förstod hon att hon inte riktigt stod rätt och pekade på ett annat land “Då kanske det här är Ukraina” sa hon då och var inte riktigt säker. Jag som tyckte att jag var dålig på geografi. Visserligen råkade jag säga att jag bodde norr om Nordpolen men jag rättade mig snabbt och sa att jag menade polcirkeln.

Jag överlät ansvaret att fixa skjuts till skolan på söndagen till de andra tjejerna då jag hade kört de andra dagarna. Hennas värdmamma skjutsade dit oss på morgonen. Det var tänkt att Tiinas värdfamilj skulle hämta oss med det “var kaos” i hennes hus. Hennes värdmamma sa att de skulle bjuda på taxi istället. Vår lärare “felt so bad about that” och eftersom han skulle skjutsa tjejen från Ukraina till uptown fick vi också följa. Vi bor inte så nära uptown men vi lyckades ta bussen därifrån till 50th & France. För mig är det gångavstånd därifrån (25 minuter) men inte för de andra tjejerna. Det fanns ingen info om bussarna och vi gick helt enkelt och åt istället på en kinarestaurang. Det var trevligt och sedan kom Priscilla (Nya Zeeland) dit och hon gav oss skjuts hem via mitt Starbucks för en fika.

I måndags tog jag det bara lugnt efter helgen. Igår hämtade jag de finska tjejerna för fika. Vi for sedan vidare till en halloweenaffär i Southdale. Ni skulle bara veta hur mycket halloweensaker det finns i det här landet! Och kostymerna! Någon som är intresserad av att klä ut sig som en toastol på halloween? Det finns de mest absurda dräkterna. Idag har jag inte gjort något speciellt. Jag har till och med haft en starbucksfri dag tro det eller ej. Efter jag slutade har jag bara haft en hemmakväll. Jag tittade på “Singelmammor” och på Paris Hiltons reality show på datorn.

5 oktober 2008. Idag är det 11 månader sedan jag stod på JFK flygplatsen och inte visste vad som väntade mig. Idag är det en månad kvar och sedan vet jag precis hur mitt år som arbetande au pair blev. Om en månad är jag även på väg till Kalifornien. Nedräkningen fortsätter, och den går på snabbspolning…

Idag var första dagen av min weekend class. Den började halv fem och Henna och Tiina kom till mitt hus vid fyra. Vi satte oss i bilen och Henna frågade om jag hade några vägbeskrivningar till skolan. “Jo, i alla fall till Brooklyn Park, för visst är det där skolan är?” svarade jag. Henna var inte säker så jag sa att jag kunde ringa Carro för säkerhetens skull för hon har varit där tidigare. Och tur var väl det! Det var nämligen inte alls i Brooklyn Park utan i Playmouth. Med muntliga instruktioner från Carro hittade vi dit, bara tre minuter sena. “Jag hade aldrig vågat fara så där utan riktiga vägbeskrivningar” sa Henna. Ja, jag erkänner att jag är stolt över hur bra jag hittar här nu för tiden. Playmouth är inte riktigt mitt område heller, jag har bara varit där en gång tidigare.

Kursen är faktiskt riktigt intressant. Vi lär oss om amerikansk kultur och delar med oss av varandras erfarenheter. På något sätt tycker jag att det är mycket intressantare med undervisning på engelska. Jag vågar dessutom vara mer framåt trots att engelska ju inte är mitt förstaspråk. Vi hade några diskussioner i klassen och en sak förvånade mig väldigt. Läraren bad oss rösta om vi tyckte att det var rätt att ge barn smisk. Vi var elva stycken i klassen, fyra tyckte att det aldrig var okej och sju tyckte att det var okej ibland. Jag tillhörde de som aldrig tycker att det är okej. Läraren frågade mig varför. Jag sa att det finns andra vägar att gå. Jag kan möjligtvis ta tag i barnets arm för att kunna få ögonkontakt och sedan förklara att det barnet gjorde var fel men jag använder aldrig medvetet våld. En av tjejerna där var väldigt stolt över att hon brukade ge sina barn smisk, om än inte så att det gjorde ont. “Så nu behöver jag bara hota barnen med smisk och de gör som jag säger” förklarade hon. Fast för den delen, skulle jag hota mina barn med smisk skulle de bara skratta för det är ofta något värdfamiljen skämtar om eller gör på skoj.

Vi slutade inte förrän halv tio. Som tur var behövde jag inte skjutsa hem Tiina och Henna. De följde med till mitt Starbucks för att vänta på några killar som de skulle ut med. Jag är glad att jag inte följde då vi börjar åtta imorgon. Jag nöjde mig med fikan vi hann med på Starbucks före killarna kom. Jag babblade med mina baristor istället. Jag har en starbuckshistoria att berätta men den får bli en annan dag. Det är dags att sova nu. Jag måste dessutom köra imorgon igen, vilket jag är en aning less på då det även är de andras ansvar att fixa skjuts. Vi är ju tre stycken och det är tre kursdagar, borde inte det vara enkel “matematik”?

Faktiskt så kommer det att bli roligt att komma hem också. Även om jag har varit hem några gånger under året har jag aldrig hunnit spendera någon längre tid hemma. Att dessutom komma hem i tid till jul och få spendera jul, min födelsedag och nyårsafton med släkt och vänner ser jag fram emot. Nu verkar det som att det är lite ändrade planer gällande min ankomst till Sverige. Det blir nog London först efter jul. Mamma och Josse ska istället komma ner och möta mig i Stockholm och sedan ska vi spendera helgen där på hotell. Mamma undrade om det gick bra att vi gjorde så och jag svarade “Stod jag ut två månader i Stockholm står jag nog ut två dagar också”. Jag kan ju inte påstå att det blir en shoppingweekend för mig i alla fall. Det blir ju bra om de möter mig för då behöver jag inte betala för övervikt på planet från Stockholm till Luleå med mina fullpackade väskor som jag kommer att ha.

Alla frågar mig vad jag ska göra när jag kommer hem. Jag vet ärligt talat inte. Någon lägenhet i Luleå har jag i alla fall inte förrän i början av nästa år. Jag ska vara i Porjus fram till det och i början blir det väl att ta det lugnt. När Elina var här i februari skrev jag en lista på vad jag ska göra när jag kommer hem. Jag tror att två av sakerna var “Sova i en vecka” och “Sakna Starbucks”.

Återuppta träningen ska jag också göra, i denna byggnaden, Porjus kraftstation.

Det är svårt att föreställa sig men det är nog vinter när jag kommer hem. Nu börjar det bli lite kallare här i Minnesota också. Det är påklädning som gäller igen. Jag kanske hinner fara före snön. Att fara till Kalifornien blir ju i alla fall inte helt fel. Nu har jag bokat biljetterna, 5-16 november ska jag vara där.