Fylld av kansken…

Jag tror att det är oundvikligt att börja detta inlägg utan att kommentera mitt bloggande, eller snarare bristen av det. Jag har inte tänkt att be om ursäkt för bristen på inlägg, varken till mig själv eller till er. Jag har helt enkelt haft för mycket tid och det är därför jag inte har bloggat. Jag har inte tänkt vidareutveckla det, utan ni får nöja er med det.

För drygt två veckor sedan kom jag tillbaka efter en liten tripp till Sverige. Jag hann besöka både Luleå och Porjus. I Luleå träffade jag så klart my partner in crime, Elina. Vi lekte i snön som vissa kanske har sett på Facebook. Ni andra får vänta på bildbevis i bloggen. Jag utlovar inget, just i detta nu har jag stor lust att bara lägga ner bloggen. Jag vet egentligen inte vad som stoppar mig från det, kanske förhoppningar om ett mer spännande liv att rapportera om. Här i Norge har jag bara jobbet och mina tankar.

Mina tankar och planer är också allt jag kan skriva om. När jag kom tillbaka från USA var allt som vanligt och det kändes som att det där året som au pair aldrig existerat. Jag kände därför ingen större saknad av det. Ärligt talat är det först den senaste tiden jag har börjat sakna USA på riktigt. Jag tänkte högt på Facebook och undrade var det egentligen är meningen att jag ska bo. “Home is where your heart is” kommenterade en vän. Jag tänkte på det där ett tag, men allt jag kan komma fram till är: If home is where my heart is, then my heart is divided into pieces that are scattered across the world. Bara det senaste året har jag kallat fem platser för “hem”. Jag får se om jag lyckas samla på mig några fler. Henna föreslog att jag skulle flytta till Kalifornien med henne. Det lät faktiskt lockande att flytta till USA, bara det att det är så komplicerat med visum och jobb. Jag vill för många saker på en gång. Kanske det slutar med ett Svenssonliv i Sverige. Jag har redan en Volvo kombi, det är väl bara barnen, hunden och villan som fattas då?

Till sommaren är det nästan bestämt att jag ska fara och tågluffa med Henna och hennes syster i Europa. Jag följer nog inte med på hela deras resa, men i alla fall början av den. Det verkar som att vi ska träffas i London för att sedan fortsätta till Paris. Jag har lust att åka och hälsa på en jag känner på Irland före det också. Det vore inte helt fel med Italien heller. Jag får se. Jag funderar lite på att köpa en bloggdator att ha med på resan. Tänk er att sitta med den här på ett Starbucks någonstans i Europa och blogga om resan.

Jag vet att jag redan har en rosa laptop, några tum större. Nu har den äntligen blivit fixad. Jag ska hämta den nästa gång jag far till Sverige. Jag tror att jag är i behov av en tur till Norrbotten snart igen. Det är så mycket jag behöver fixa där. Framför allt behöver jag kopior av mina betyg och artiklar som jag har skrivit. Planen just nu är att börja skola till hösten, men var och vad jag ska plugga vet jag inte.

Finnmarksløpet

I lördags startade Finnmarksløpet i Alta. Det är Europas tuffaste och längsta tävling i hundspannskörning. Hela Alta har förberett och pratat om det i veckor. Jag var och såg starten i helgen. Lite sugen blev jag ju på att börja med det själv. Tyvärr vill jag det inte nog mycket för att ägna hela mitt liv åt det, vilket hundförarna måste göra. Hade min familj hållt på med det har jag en känsla av att vi hade haft 15 hundar inne i huset “för att det är så kallt ute”.

Update: Det finns två klasser i tävlingen. Det kortaste är 50 mil och den längsta är på 100 mil.

Morsom kveld

I helgen var jag alltså på karneval här i Kåfjord. Början på kvällen var lite seg men innan jag visste ordet av var klockan fyra på morgonen och festen var slut. Jag hade en trevlig kväll och som jag har sagt tidigare: norrmännen är svamliga i vanliga fall och värre (eller bättre, beroende på hur man ser på det) blir det med alkohol i kroppen. Det var mycket skämt under kvällens gång och jag insåg att männen i Norge också verkar ha förmågan att glömma bort att de är gifta. Kul var det i alla fall och jag klädde faktiskt ut mig som bunny igen. “Funny Bunny edition 2″ valde jag att kalla det för. Min moster hade nämligen hittat så söta dräkter till oss.

Heter det verkligen så?

Jag har blivit pinsamt dålig på att blogga. Jag antar att den här bloggen mer har blivit ett sätt att informera om vad jag gör istället för att underhålla mina läsare. Nu vet jag inte om det är inlägget kommer att klassas som underhållning eller information, kanske lite av båda. Jag tänkte ge en snabblektion i norska.

• Banan heter inte guleböj. Banan heter faktiskt banan på norska också.
• Vet ni vad gurka kallas då? Byt lite plats på bokstäverna i de svenska ordet och ni har det: agurk.
• Jag berättade tidigare om att ordet rolig har annan betydelse på norska. Det har även ordet rar. Säger någon på norska att du är rar så är det förmodligen ingen komplimang. Det betyder konstig.