Fast när vi pratade med honom var han iofs ganska trevlig

Tack vare vår personlige fotograf har vi massa coola bilder från välkomstfesten i Stadshuset

STEPHANIE: Hej, jo jag förstår inte detta, varför, varför måste ni se repititionerna och allt detta som ni gör. Vad är detta för jobb?? igentligen så tycker ja man inte behöver ha personer som tittar på andras repitioner, eller??? jaja, men de verkar väldigt skoj. Vad det inte väldigt svårt att få jobbet med?? alltså tänk hur många som vill göra ett sånt jobb igentligen. Nää nu väntar jag bara till imon och se att BWO vinner alltihopa, du kan ju säga de om du ha vägarna förbi. och att Björn Gustavsson är en så hel cool kille,( + att han e så SÖT) heheheh, nää ´hej så länge.

Anledningen till att vi kollar på repetitionerna är för att vi är ackrediterade som press. Vi jobbar åt en dagstidning i Norrbotten och bevakar finalen för tredje året i rad. Jag är här som reporter och Elina som fotograf. Att pressen får se på torsdagens repetitioner har väl att göra med att vi vill veta i vilken form artisterna är inför finalen. Om det var svårt att få jobbet beror på hur man ser det. För oss krävdes det bara ett samtal till tidningen men då har vi ju också jobbat med detta i flera år och har de rätta kontakterna. Att få pressbadge till Melodifestivalen får inte vem som helst utan det är hårda krav från SVT:s sida. Att det är väldigt skoj, det kan jag hålla med om. Det är roligare än ni kan föreställa er. Om BWO vinner återstår att se men huvudfavoriten bland pressen och svenska folket verkar vara Charlotte Perrelli, men man vet aldrig.

Björn Gustafsson är söt och rolig. Tyvärr är han inte så där rolig i “verkligheten” och enligt journalisterna har framgången stigit honom åt huvudet.

Livet i USA känns fruktansvärt avlägset. Det känns som att jag aldrig har satt min fot i det landet. Men på måndag är det tillbaka till verkligheten, som alltid efter Melodifestivalen.

Ett stort grattis till min mamma som fyller jämt idag!

Nu är intervjun med Bengtzing avklarad sedan en tid tillbaka. När hon kom till hotellfoajén utrbrast hon:

- Så det är ni!

- Visst sjöng vi bra igår? frågade vi.

- Nästa fråga, tack, svarade hon och skrattade.

Nu håller vi på att skicka material till tidningen och sedan ska vi utforska köpcentret intill. Vid fem ska vi hämta ut biljetter till kvällens genrep.

Det finns bättre hoppbilder men denna var mest uppkäftig av alla

God morgon, schlagerlivet är hårt och det var bara upp och hoppa för frukost imorse. Som vanligt blev det en lång frukost med lite ringande till redaktionen, kontaktpersoner och prat med GP-kollegorna. Det var faktiskt inte så mycket folk på frukosten som det brukar vara, och speciellt inte branschfolk. Förutom några journalister var det bara Björn Gustafsson som tydligen också bor på det här hotellet.

Här har ni bildbevis på att vi sjöng för Linda Bengtzing igår men Johan har fått det att låta som att det bara var jag som sjöng. Han “glömde” tydligen att han också var med på det, och Elina! Få se om Bengtzing kommer ihåg något av vår sång, vi ska nämligen intervjua henne om ett tag.

Klockan är tjugo i sex och med tanke på gårdagen och dagen framför oss borde jag ligga och sova i sängen. Men jag kan inte. Dumma jetlag. Stadsfesten igår var mycket trevlig och jag ser fram emot att se Elinas bilder och våra filmer. Jag kan avslöja att vi sjöng Ja må hon leva till Bengtzing då hon fyllde år, försökte få med Rongedal på deras dans, pratade med Björn Gustafsson om att han var på vår studentbal, blev kallad “vackra damer” av Christer Sjögren, bildat ett band med Alexander Bard som heter “The Real Alcazar” och massa andra roliga grejer.

Gårdagen slutade i vårt hotellrum med några från pressen plus en relativt känd person inom kretsarna.

Det är lite kul för Elina har råkat stoppa Rongedal som skrivbordsbakgrund och nu får hon inte bort det. Pressen tror väl att hon är deras största fan.

Som jag skrev är det väldigt kul att bevaka Melodifestivalen. Men det finns baksidor också. Jag är en person som väldigt sällan känner mig stressad, förutom under just Melodifestivalen. Det är så mycket som ska göras och det är press på att få material: både rätt material och att få iväg det i tid. Det ska bokas intervjuer och man ska kolla på repetitioner, fara på fester, hålla kontakt med tidningen, allt samtidigt som man ska hinna ha kul också, fast det sistnämnda är inte så svårt.

Nu ska vi stressa vidare till hotellet och lämna utrustningen och byta om. Sedan ska vi tillbaka till Globen och kolla när Nordman, upp och hoppa och BWO repar. Därefter bär det iväg till stadshuset för välkomstfest.

Nu är det middagspaus från repen. Vi sitter i pressrummet igen och jag häller i mig kaffe för att orka med kvällen. Vi var nyss och tittade när Sanna Nielsen repade med Empty Room och hon var nog den som hade mest känsla av alla artister. Hon uttryckte så mycket att det nästan såg ut som att hon led när hon sjöng, eller så hade hon bara ont i magen.

Det är ju inte jag som är ackrediterad fotograf utan jag är reportern i teamet men jag bjuder ändå på snabba två bilder från min kamera:

Här är pressrummet vi sitter i

Andra raden på parkett under Charlottes rep.

Nu var då presskonferensen över och repetitionerna är i full gång. Just nu är det Linda Bengtzing som står på scen. Vi sitter i presscentret och färdigställer vårt material som snart ska skickas till tidningen. Jag är faktiskt redan färdig med min artikel men Elina har lite bilder att redigera. Vi var i arenan tidigare och såg på Charlotte och även Sibel lite grann. Charlotte är lite krasslig så vänta er rubriker om det i kvällstidningarna. Vi lyckades hamna bredvid fläkten när Sibel repeterade och det blåste en del kan jag säga. TT-Therese satt bredvid oss och fotade vindarna.

Det här är ju mitt och Elinas tredje år på finalen som press. Det är riktigt kul att komma tillbaka och träffa alla de vi har lärt känna under de andra åren. Vi har redan “överraskat” GP-reportern över att vi är här. Han och Aftonbladets bloggare förundrades över att jag hade åkt från USA för det är. Men det är ju såå roligt! “Se mig, rör mig” låter det från arenan nu. Nu ska jag checka av läget med Elina…

Då sitter vi åter igen i pressrummet i Globen, om än på annan plats än tidigare år. Vi har redan sett Nordman och BWO men presskonferensen har inte ens börjat än utan gör det om några minuter så det är snart dags att gå till arenan. Det finns inte så mycket att rapportera än. Jag får se om jag hinner skriva lite mer senare idag men det är ganska fullspäckad dag med repetitioner och välkomstfest.