Heia!

Det börjar nästan bli dags att vakna till liv här på bloggen. Jag rivstartar med att berätta om mina resplaner till sommaren. Jag har nu bokat alla flighter utom två. Den andra juni flyger jag från Alta till Dublin. Jag kommer att vara några dagar på Irland och hälsa på en bekant innan jag flyger vidare till London. Där ska jag träffa Henna som jag ju lärde känna i USA, och hennes tvillingsyster. Tillsammans med dem ska jag tågluffa i ungefär två veckor i Europa. Vi har inte rett ut detaljerna än, som till exempel vilka länder vi ska till. Just nu låter det som att jag hinner följa med till England, Frankrike, Spanien och Italien. Henna och hennes syster ska resa i en månad men jag följer inte med på hela deras resa. Den 18 juni måste jag ha anlänt till Stockholm från någon stad i Europa för att hinna med min flight till Luleå. Jag kommer hem lagom till midsommar för att fira den på svensk mark. Därefter fortsätter jag vidare till Norge igen och jobbar till slutet av juli. Det känns som att jag ständigt är på resande fot, och vid närmare eftertanke är det väl just det jag är också. Jag hade tänkt skriva att jag slår mig ner i några år på en plats till hösten men det vore att spekulera. Jag säger ingenting så har jag ingenting sagt. Jag vet inte ens själv vad jag ska göra då. Än så länge.

Annars flyter dagarna i Norge på som vanligt. Jag har varit katt- och husvakt i tre veckor men nu har min moster och barnen kommit tillbaka efter sin utlandsvistelse. Våren har börjat hitta in hit till fjorden. Vi har fått en skåning på jobbet, jag vet inte hur många gånger han har frågat när sommaren kommer. “I juni…om vi har tur” brukar jag svara och han bara skrattar och skakar på huvudet. Det är ungefär samma klimat i Norrbotten som det är här i Finnmark även om jag bor längre norrut nu (ja det är faktiskt möjligt att bo längre norr än vad jag gjorde förr).

Fylld av kansken…

Jag tror att det är oundvikligt att börja detta inlägg utan att kommentera mitt bloggande, eller snarare bristen av det. Jag har inte tänkt att be om ursäkt för bristen på inlägg, varken till mig själv eller till er. Jag har helt enkelt haft för mycket tid och det är därför jag inte har bloggat. Jag har inte tänkt vidareutveckla det, utan ni får nöja er med det.

För drygt två veckor sedan kom jag tillbaka efter en liten tripp till Sverige. Jag hann besöka både Luleå och Porjus. I Luleå träffade jag så klart my partner in crime, Elina. Vi lekte i snön som vissa kanske har sett på Facebook. Ni andra får vänta på bildbevis i bloggen. Jag utlovar inget, just i detta nu har jag stor lust att bara lägga ner bloggen. Jag vet egentligen inte vad som stoppar mig från det, kanske förhoppningar om ett mer spännande liv att rapportera om. Här i Norge har jag bara jobbet och mina tankar.

Mina tankar och planer är också allt jag kan skriva om. När jag kom tillbaka från USA var allt som vanligt och det kändes som att det där året som au pair aldrig existerat. Jag kände därför ingen större saknad av det. Ärligt talat är det först den senaste tiden jag har börjat sakna USA på riktigt. Jag tänkte högt på Facebook och undrade var det egentligen är meningen att jag ska bo. “Home is where your heart is” kommenterade en vän. Jag tänkte på det där ett tag, men allt jag kan komma fram till är: If home is where my heart is, then my heart is divided into pieces that are scattered across the world. Bara det senaste året har jag kallat fem platser för “hem”. Jag får se om jag lyckas samla på mig några fler. Henna föreslog att jag skulle flytta till Kalifornien med henne. Det lät faktiskt lockande att flytta till USA, bara det att det är så komplicerat med visum och jobb. Jag vill för många saker på en gång. Kanske det slutar med ett Svenssonliv i Sverige. Jag har redan en Volvo kombi, det är väl bara barnen, hunden och villan som fattas då?

Till sommaren är det nästan bestämt att jag ska fara och tågluffa med Henna och hennes syster i Europa. Jag följer nog inte med på hela deras resa, men i alla fall början av den. Det verkar som att vi ska träffas i London för att sedan fortsätta till Paris. Jag har lust att åka och hälsa på en jag känner på Irland före det också. Det vore inte helt fel med Italien heller. Jag får se. Jag funderar lite på att köpa en bloggdator att ha med på resan. Tänk er att sitta med den här på ett Starbucks någonstans i Europa och blogga om resan.

Jag vet att jag redan har en rosa laptop, några tum större. Nu har den äntligen blivit fixad. Jag ska hämta den nästa gång jag far till Sverige. Jag tror att jag är i behov av en tur till Norrbotten snart igen. Det är så mycket jag behöver fixa där. Framför allt behöver jag kopior av mina betyg och artiklar som jag har skrivit. Planen just nu är att börja skola till hösten, men var och vad jag ska plugga vet jag inte.

Finnmarksløpet

I lördags startade Finnmarksløpet i Alta. Det är Europas tuffaste och längsta tävling i hundspannskörning. Hela Alta har förberett och pratat om det i veckor. Jag var och såg starten i helgen. Lite sugen blev jag ju på att börja med det själv. Tyvärr vill jag det inte nog mycket för att ägna hela mitt liv åt det, vilket hundförarna måste göra. Hade min familj hållt på med det har jag en känsla av att vi hade haft 15 hundar inne i huset “för att det är så kallt ute”.

Update: Det finns två klasser i tävlingen. Det kortaste är 50 mil och den längsta är på 100 mil.

Morsom kveld

I helgen var jag alltså på karneval här i Kåfjord. Början på kvällen var lite seg men innan jag visste ordet av var klockan fyra på morgonen och festen var slut. Jag hade en trevlig kväll och som jag har sagt tidigare: norrmännen är svamliga i vanliga fall och värre (eller bättre, beroende på hur man ser på det) blir det med alkohol i kroppen. Det var mycket skämt under kvällens gång och jag insåg att männen i Norge också verkar ha förmågan att glömma bort att de är gifta. Kul var det i alla fall och jag klädde faktiskt ut mig som bunny igen. “Funny Bunny edition 2″ valde jag att kalla det för. Min moster hade nämligen hittat så söta dräkter till oss.

Heter det verkligen så?

Jag har blivit pinsamt dålig på att blogga. Jag antar att den här bloggen mer har blivit ett sätt att informera om vad jag gör istället för att underhålla mina läsare. Nu vet jag inte om det är inlägget kommer att klassas som underhållning eller information, kanske lite av båda. Jag tänkte ge en snabblektion i norska.

• Banan heter inte guleböj. Banan heter faktiskt banan på norska också.
• Vet ni vad gurka kallas då? Byt lite plats på bokstäverna i de svenska ordet och ni har det: agurk.
• Jag berättade tidigare om att ordet rolig har annan betydelse på norska. Det har även ordet rar. Säger någon på norska att du är rar så är det förmodligen ingen komplimang. Det betyder konstig.

Så koselig:)

Efter jobbet idag följde jag med några arbetskompisar till ishotellet i Alta. Vi träffades på Alta Storsenter, tog en fika och sen samåkte vi till platsen där ishotellet ligger. Det mest berömda ishotellet finns nog ändå i Sverige, utanför Kiruna. Jag har varit dit också och det är mycket större, men det var kul att besöka det som finns här också. Över 2000 norska kronor kostar det för en person att sova över i hotellet.

Jakten fortsätter

Nu har två oberoende källor föreslagit att jag ska klä ut mig som Rosa Pantern på lördag. Först tyckte jag att det var en bra idé, men sedan började jag tänka efter. När jag ska klä ut mig, det är väl då jag inte ska vara rosa? Annars är det inte en utklädnad eftersom det är så jag är klädd i vanliga fall. Se bara på ett exempel från USA:

Bare tull

Jag vet inte om det är för att jag har tappat alla ambitioner på att bli nästa Blondinbella, eller att jag kom in i vardagslivet för snabbt, men blogglusten är inte på topp. Jag jobbar mest men lite annat har jag också hunnit med.

På alla hjärtans dag, det vill säga förra lördagen, var det personalfest. Det började med middag på Studenthuset, men den var inte jag med på utan jag anslöt senare eftersom jag jobbade kväll. Efter middagen blev det en barrunda. Norrmännen är svamliga i vanliga fall, och med lite alkohol i kroppen blev det bara värre, om än på ett roligt sätt.

I torsdags följde jag med några arbetskompisar till Alta. Vi fikade på Studenthuset och sedan gick vi på bio. Det var Alta filmklubbs filmvisning och jag var därför tvungen att köpa ett medlemskort. Filmklubben visar mest alternativa filmer utanför Hollywoods mallar. Det passar väl inte riktigt mig som helst bara ser på tjejfilmer där allt är förutsägbart redan från början. Men man måste ju vara öppen för lite nya saker också, och det är åtminstone kul att komma ut lite.

Jag har fått jobba ganska mycket trots att jag bara jobbar extra. På två veckor har jag haft två dagar utan jobb. Nästa vecka verkar det som att jag får lite ledigt. På lördag är det dessutom karneval, kostymparty rättare sagt. Det kan bli kul. Jag vet bara inte vad jag ska klä ut mig som. Mina bunnyears är i Sverige, men jag kanske börjar bli uttjatad som bunny? Jag får nog komma på något annat.

Att skatta sig lycklig

Jobbet börjar gå på play nu, så det går framåt. Idag jobbade jag som sagt morgon, och jag orkade mig till och med upp före klockan ringde. Jag smet lite tidigare från jobbet med tillåtelse från chefen. Jag skyndade mig till Alta och till skattekontoret. Den här gången gick det bättre. Jag vet inte om kvinnan som hjälpte mig var på bra humör eller om hon bara inte ville se mig igen. Jag fick nämligen skattekortet direkt i handen. Egentligen måste man skicka in en ansökan och vänta i flera veckor på att få det. Har man inte fått det i tid måste arbetsgivaren dra 50% av lönen. För den delen låg jag nog inte i riskzonen för det. Jag pratade med chefen som sa att jag inte får första lönen förrän i april.

Något jag störde mig på var att det på skattekortet står att jag ska skatta 32%, alltså lika mycket som en norsk medborgare hade gjort. Den glada nyheten är att jag får dra av det på deklarationen. Den dåliga nyheten är att jag inte får skatteåterbäring förrän sommaren 2010.

Visdom

Jag hade skrivit ett så välformulerat inlägg tidigare idag, men det försvann. Istället kan jag berätta två saker jag har lärt mig under min vistelse i Norge:

• Alla affärer är stängda på söndagar, detta gäller även mataffärerna. Det enda som har öppet är bensinstationerna.
•  Rømmekolle är inte samma sak som rom och Cola.

Nu ska jag lägga mig trots att jag just kom från jobbet. Det blir bara till att sova och sen jobba igen 7.30. Natta!