Tänk att få vakna upp på morgonen och veta att Starbucks bara är fem minuters promenad därifrån. Vilken lycka och det är ungefär två veckor kvar. Visst har det varit kul att vara i Sverige, men roligast blir att få komma tillbaka och känna att allt är som “nytt” igen.
Jag undrar vad jag möts av när jag kommer tillbaka. Kommer baristorna ihåg mig?
Jag har nu blivit misstagen för att vara mamma även i Sverige. Igår när jag, treåringen och sexåringen skulle kliva på bussen fick jag hjälp med vagnen av en kvinna. Hon sade någon mening till barnen om att hon skulle hjälpa “er mamma”. Jag blev ganska förvånad även om jag är van vid det i USA. Här på Ljusterö går jag nämligen omkring osminkad och med en halsduk på skallen för att jag inte orkar fixa håret och jag ser knappt ut att vara nitton. Mamma till en sexåring vid nitton års ålder, det var inte illa det…
Nu börjar jag reda ut mina tankar om framtiden. Just nu siktar jag på att börja plugga om drygt ett år. Jag tror faktiskt att jag håller mig inom journalistiken. Den dagen jag börjar plugga vill jag vara säker på att det är det jag verkligen vill jobba med, för att satsa stenhårt på det. Det kommer ju nästan att bli ett år från det jag kommer hem till en eventuell skolstart. Jobba ska jag garanterat göra. Resa lite till vill jag också men på den fronten har jag inte bestämt mig var. Italien har jag i alla fall mer eller mindre strukit från min lista. Irland, Australien, England eller Japan är mest aktuella för tillfället.
Det är nästan så att jag tror att det är höst när jag går utanför dörren. Det är så mörkt ute! Ännu en skillnad mot att bo i Stockholm jämfört mot Norrbotten. När jag var hemma i Porjus första gången hade jag midnattssolen i ögonen när jag skulle sova.
Jag har grym minnesotalängtan men det är 19 dagar kvar före vi far tillbaka. Jag börjar redan få ångest inför den dagen jag flyttar därifrån för gott. Jag som i vanliga fall inte brukar ha svårt med avsked men nu har jag det. En del av mig vill flytta dit för gott, men vad ska jag göra där då? Många frågar om mina framtidsplaner och ska jag vara ärlig har jag inte den blekaste aning vad som händer efter december och framåt. I november börjar min frivilliga trettonde månad och då ska jag resa i USA. Jag har börjat titta lite på biljetter och ställena jag är lite sugen på är:
De två sistnämnda är främst för att jag vill besöka Nasa. Det bor nämligen en lite rymdnörd i mig och just nu håller jag på att sträckläsa Christer Fuglesangs bok om hans rymdresa. Det ska jag återgå till att göra nu och sedan gå och lägga mig…
Det såg nog ganska lustigt ut när jag och Elina kom på flygplatsen tillsammans
Jag och min farmor och farfar i Gammelstad
Vi är “daredevils” brukar äldsta tjejen säga om oss då vi är allt annat än badkrukor
Luleå in my heart
Stockholms skärgård i all ära, men Luleå är fint det också
Hej vadå rödstick
Luleåkvällen med Elina avslutades som vanligt på Matstället
Bil till Kallax. Flyg till Arlanda. Tåg till Stockholm. Tunnelbanetåg till Danderyds sjukhus. Buss till Åkersberga. Bil och färja till Ljusterö. Jag är lite smått less på att förflytta mig, ja.
Nu är jag alltså tillbaka på Ljusterö och jag saknar redan Norrbotten. Vem vet när jag återvänder dit…
Nu har jag varit på vårdcentralen och undersökt min fot som jag skadade för tre veckor sedan. Den har fortfarande inte blivit bra. Jag kan gå normalt men så fort jag ska göra något ansträngande känns det. Sjuksköterskan trodde inte att det var något brutet utan bara en stukning som kan ta några månader att läka. Hon lindade i alla fall om foten men så fort jag kom hem åkte lindan av. Skillnaden på att ha linda och inte är att med linda känner jag mig skadad.
I söndags vinkade jag av Elina på flygplatsen. Jag sa till henne att det var så skönt att för en gångs skull få lämna av någon och inte åka iväg själv. Sådan tur har jag inte idag. Om några timmar tänker jag “Jahapp, då står jag här på en flygplats. Igen.”. Vi syns på Arlanda strax efter fem…
Idag när jag tittade på Extreme Home Makeover blev jag ganska överraskad när de sa “Idag ska vi till en familj i Minnesota”. Teamet for till förorten Minnetonka där jag har varit och som inte ligger så långt från Edina. I en av öppningsscenerna fick man se när bussen rullade in i downtown och i nästa sekvens utanför Mall of America. Tror ni att jag fick USA-längtan eller vad? Jag vill dit nu!
När det gäller Extreme Home Makeover måste jag säga att jag inte tycker att det är lika imponerande längre. Före jag for till USA tyckte jag att husen i programmet var så gigantiska och fina. Nu tänker jag istället: “Det är ju så där de flesta husen ser ut i USA”.
Just nu är jag i Luleå men imorgon blir det Stockholm igen!
Nu spelar grannarna Thank You med Amy Diamond, så passande…Idag var jag och familjen till Åland och vi åkte med Viking Line dit. I folkmassorna på färjan passerade en tjej och jag tänkte “Åh, hon påminde om Amy Diamond”. Jag reflekterade inte mer över det förrän senare när jag satt i ett lekrum på båten. Jag mötte någons blick och insåg snabbt att det inte var en person som liknade Amy jag hade sett, det var Amy Diamond! Hon satt några meter ifrån mig och plötsligt befann jag mig i mina tankar på finalen av Melodifestivalen 2008 igen. Ni hemma i sofforna satt och tittade på Charlotte Perrelli som sjöng vinnarlåten. Jag stod i Green Room bredvid scenen och skrek i Amy Diamonds öra och undrade hur hon tyckte att tävlingen hade varit. Det är ju sjukt hur mycket man har varit med om egentligen, och hur många kändisar jag och Elina har träffat har vi för länge sedan tappat räkningen på.
För en av de första gångerna i mitt liv måste jag erkänna att jag har hemlängtan. Under hela tiden i USA, när jag var tusentals kilometer hemifrån, hade jag inte riktig hemlängtan en enda gång. Men nu, när jag är i Sverige, får jag faktiskt lite hemlängtan. Som jag skrev tidigare, det är så konstigt att vara så nära, men ändå så långt borta. Jag kan ju tycka att det är lite fusk att under sitt au pair år vara i Sverige i två månader och åka hem flera gånger. Samtidigt är det också jobbigare, för det blir så många avsked, om och om igen. Varje gång jag tar farväl av Norrbotten har jag ingen aning om när jag ser det igen. Om det är nästa vecka, nästa månad eller kanske nästa år.
Torsdag, torsdag, torsdag ekar i mitt huvud nu, då landar jag åter igen i Gällivare på vad som måste vara en av världens minsta flygplatser. Jag hinner dock flänga runt lite till före det. Imorgon blir det en dagstur till Åland med värdfamiljen på en finlandsfärja. På torsdag hinner jag nog med att fara in till Stockholm city också då mitt plan går först vid sex.
FREDRIK: Dah ! Det heter inte Kallax Flygplats längre, det heter numera Luleå Airport ! ;) hahaha.
Jaså, det var nytt för mig. Vilket påhittigt namn, verkligen…
Så där, då var två flygresor till bokade. Jag fortsätter med mitt så kallade “jetset-liv” och flyger iväg till Gällivare på torsdag för vidare färd till Porjus. Det är ju nästan lite exotiskt, om inte annat hade det varit det om jag inte hade bott där. På lördag fortsätter jag till Luleå och på tisdag är jag åter på Ljusterö. Som ni kanske vet har det blivt väldigt mycket flygande det senaste året. Jag är lite lagom less men jag märker att jag har ändrat mina flygvanor.
Flygplatser jag har besökt sedan 4 november 2007:
De flesta flygplatser har jag dessutom besökt flera gånger under denna tid. Rekordet är sju olika flygplatser under sex dagar.
Jag har inte velat länka tidigare då jag tycker att jag har så mycket fjortisbilder där. But here we go, det händer ju ändå så lite i bloggvärlden, så här har ni mina pixboxbilder.
Blue Horizon designed by Kaushal Sheth developed by geeksmakemehot.
