PERNILLA: Hmm, jag vet inte om det bara gäller APIA men jag fick ett mejl här för ngn månad sedan att man nu kan åka tillbaka. Man måste ha varit hemma i två år först bara. Så kolla det med EF :)

Det hade jag faktiskt inte hört talas om så jag var tvungen att kolla upp det. Tydligen går det att göra det även med Cultural Care, och det verkar som att man inte måste åka med samma förmedling som första gången. Tyvärr tycker jag att två år är lite för lång tid. Jag har nog gått vidare med mitt liv då. Det är heller inte säkert att jag kommer att känna mig så pigg på att åka tillbaka när jag väl kommer hem, eller så är det just det jag gör. Jag börjar bli lite sugen på att plugga i USA men då känns det som att jag måste byta karriär. Journalistutbildningarna i USA är säkert bättre på många sätt men man lär sig att arbeta efter det här landets principer istället för Sveriges. Undervisningen är på engelska vilket jag inte tror att jag skulle ha något problem med men om jag börjar jobba som journalist vill jag göra det på svenska. Nåja, jag är ju ung och har framtiden för mig, eller hur det nu är ni gamlingar brukar säga;)

För ett tag sedan blev jag intervjuad om au pair livet av Bettie i hennes blogg , det finns att läsa här.

NU ska jag svara på era kommentarer med frågor…

JOHANNA: Tråkigt med grupperingar i din au pair grupp. Men tur att du finns där så att inte nya au pairer känner sig alltför ensamma! För det är ju precis som du skriver; det är lättare om någon ringer istället för att ringa själv.

Har du fått häng på Macchiato uttalet än?

Ja, det är riktigt tråkigt med grupperingar och i vår au pair grupp gäller “lika barn leka bäst”. Det finns många i vår grupp som är dåliga på engelska och tyvärr är det inte lika lätt att umgås med dem då. Jag tycker att det är intressant att lära mig om olika länder och kulturer men en så enkel sak som att ta en fika med varandra kan vara svårt om man har svårigheter att föra ett samtal.

Angående Caramel Macchiato. Ja, jag har fått häng på uttalet. Jag har tränat på det om man säger så. Nu för tiden behöver jag sällan ens säga vad jag ska ha och ibland är min “drink” färdig innan jag ens har hunnit betala.

JOHANNA: Sleepovers är roligt :) Hoppas du får det hur kul som helst!

En fråga… du har ju en bärbar(?) dator med internet eller hur? Hur gör du med internet, använder du ditt eget från Sverige eller använder du värdfamiljens?
Jag ska nämligen till USA i sommar och ska då ta med min laptop. Dit jag ska finns det gratis bredband men måste jag ha med mig mitt eget modem för att kunna använda det? Vore tacksam för svar :)

Jag har med min bärbara dator, ja. Familjen har trådlöst nätverk och det enda jag behövde göra vara att skriva in deras lösenord första gången jag anslöt till det. Nu vet jag inte var du ska bo, men om det är på hotell eller liknande är det förmodligen trådlöst där också och det tar bara några sekunder att ansluta. Modemet rekommenderar jag inte att ta med…

ELINA: Haha vad flummigt. :P Jag tror inte att vi skrev om frieriet på servetten. Men skrev vi inte typ sötnosar eller något sånt? :P Haha vi hittar alltid på roliga saker. Och det bästa är när vi börjar bli lite smått trötta!

kramar

Jag tror inte heller att vi skrev om frieriet. Jag sa till killen som var där den kvällen att jag hörde att de hade översatt det vi skrev på servetten. “Vi hade faktiskt riktigt roligt den kvällen, vi ringde runt till olika folk som kunde lite svenska”. Han berättade att de hade sparat flera av servetterna, och inte bara en. Sötnosar skrev vi säkert också, jag undrar hur de översatte det? Sweetnoses? Haha.

JOHANNA: Det var mycket som hände på en dag… alltid kul med en händelserik dag :)
Är datorer och mobiler och sånt, dvs. tekniska grejer, billigare i USA än Sverige?

JA! Det är så mycket billigare! Med valutan som är nu är det en dröm att köpa elektronik med “svenska” pengar. Däremot tycker jag inte att USA har så bra utbud på mobiler.

MAMMA: Är det highway 494 vi kommer efter?
isåfall när är rusningstrafiken,så vi vet att hålla oss undan…

Kramar mamma

Jag vet faktiskt inte på vilken väg ni kommer men däremot kommer ni att bo i närheten av highway 494. Ni kommer väl förmodligen på helgen också och då är det inte rusningstrafik från jobben, bara till affärerna.

MALIN: Vilka är dina favoritaffärer? Var brukar du shoppa i USA? :)

Aéropostale och Victoria´s Secret shoppade jag mycket på när jag kom till USA. Nu har jag tröttnat på dem eftersom de inte förnyar sig så mycket i kollektionerna och det känns som att jag har “allt” därifrån. När jag är på Mall of America brukar jag gå till Charlotte Russe, Deb, HM och numera även Forever 21. Target är också en given favorit men där köper jag inte så mycket kläder utan allt annat.

JULIA H: Sponsrad = extremt mycket produktplacering? :) (Angående filmen “Made of Honor”)

Ja, precis. Extremt mycket produktplacering. Ibland fanns det inte ens en anledning för starbucksmuggen att vara med i handlingen utan det var enbart för att visa upp den.

CHARLOTE: Jag har just kommit underfund med att jag läst din blogg liite för mycket..! Jag har aldrig varit på Starbucks, men inatt drömde jag att jag var där och beställde en Caramel Macchiato! Haha den smakade nästan likadant som varm choklad :P

Haha oj oj. Det kanske är i den här bloggen det är extremt mycket produktplacering? Kanske smaken påminner lite om varm choklad, men inte så mycket. Det är däremot ganska sött eftersom det är karamellsås på den skummade mjölken.

SARA: Alltid lika kul att läsa om aupairlivet, har du inga bilder från downtown Minneapolis eller St Paul? Vore kul att få se lite… Ha det bra och njut av andra halvan som nog kommer gå ännu mer i turbofart :P

Tyvärr har jag väldigt lite bilder från downtown Minneapolis och över huvud taget inga bilder från Saint Paul. Någon gång ska jag göra en riktig fotorunda!

LINA: Hej…! =)

Har en fråga till dig, men först vill jag bara säga att jag läser din blogg ganska ofta… Den är görbra…! =) Ska åka som USA till au pair i höst, så laddar med bloggar…! :P

Men till frågan då: Hur mycket kostar det att plugga de där 6 credits som man måste ha…?

Jag har än så länge bara läst tre credits och det kostade nästan 450 dollar. Jag har alltså nästintill förbrukat min studiebudget då det är väldigt dyrt att plugga på college. Jag skulle rekommendera att ta weekendkurser istället. Det är dels mycket billigare men det tar också mycket mindre tid. Lycka till!

EMMA: Intressant blogg du har förresten! Har en liten fråga till dig, vet dock inte om du kan besvara den. Man har ju hört mardrömshistorier om au pairer, att värdfamiljen har varit hemsk osv, kan man då avbryta & åka hem?
Om man blir riktigt orättvist behandlad, har man några rättigheter då?

Jag vill sååååååå gärna åka till N.Y., men jag hade velat stanna där ett tag, fast nog inte så lång tid som ett helt år. Finns det bara “1-års au pairer”? :)

Mardrömshistorier om värdfamiljer får man höra mycket om som au pair. Självklart måste man inte stanna i en familj där man inte trivs. Det är väldigt, väldigt vanligt med rematch, det vill säga att man byter familj. Om man bestämmer sig för att byta familj har man två veckor på sig att få en ny familj. Under dessa två veckor kan man stanna kvar hos familjen och fortsätta jobba eller om det är ohållbart, flytta in hos sin LCC. Har man inte fått en ny familj under de där två veckorna kan man räkna med att få åka tillbaka till hemlandet. Det går även att avbryta sitt au pair år och fara hem frivilligt, men då måste man betala flygbiljetten själv.

Jag vet att med Cultural Care Au Pair (som jag åker med) kan man åka som sommar au pair. Om jag minns rätt kan man då stanna mellan två till fyra månader i USA. Här har ni hemsidan till CC, jag såg nu att den är omgjord men lite seg.

-  -  -  -

Nu ska jag gå till stället som inte behöver nämnas vid namn och köpa något att dricka och sedan sätta mig och skriva brev. Det finns de som tycker att jag har varit seg på att svara på mail/facebook på senaste men det är ingenting i jämförelse mot vad jag har varit på fysiska brev.

Jag döpte om kategorin “Tips för au pairer” till “Lilla au pair skolan”. Jag tänkte skriva lite mer om själva au pair livet och då inte bara tips utan även info för er som vill veta mer. Nu blir det ett inlägg om negativa saker med att vara au pair.

Lönen. Det finns få au pairer som jag har mött som inte klagar på lönen. För värdfamiljerna är det ganska dyrt att ha en au pair men utgifterna går långt ifrån direkt till au pairen utan ganska mycket går till förmedlingen. Som au pair i USA tjänar man ca 50.000 svenska kronor - på ett år. Hade jag stannat hemma i Sverige och jobbat lika många timmar åt kommunen (utan utbildning) hade jag tjänat över 200.000 kronor. Visserligen får man husrum och mat, men ändå.

Semester och ledighet. Under 365 dagar har man rätt att ta ut 14 dagars betald semester. 14 dagar på ett helt år alltså. Om ni tycker att två dagars helg är alldeles för kort vare sig ni går skola eller jobbar så är det lyx som au pair. En och en halv dag har man bara rätt att ha ledigt under veckan och en helg i månaden.

Arbetstider. Som au pair har man ingen rätt att bestämma något om sina arbetstider utan det är helt upp till värdfamiljen. Man måste dessutom vara beredd på att jobba upp till 45 timmar i veckan.

Felaktigheter. Något som är psykiskt påfrestande, speciellt i början, är att höra alla fel man gör. Allt från hur barnen ska skötas till var man slänger bananskalen. Det är visserligen saker som är nödvändiga att veta men till slut känns det som att allt man gör är fel.

Boende. Du bor helt plötsligt hemma hos en familj igen men den stora skillnaden är att det inte är din familj.

Barn är inte alltid så snälla. Det är jobbigt att ta hand om barn, både fysiskt och psykiskt. Inte ens med den yngsta är det alltid gulligull. Slag, hårda ord och hånskratt blir nästintill en vardag.

Språket. Detta är visserligen inte något som jag har problem med då jag bor hos en svensk familj. För andra kan det innebära problem med ett nytt språk och en ny kultur att anpassa sig till.

Osäkerheten. Du far till en familj som du bara har pratat i telefon med en eller flera gånger. Du har ingen aning om vad som väntar när du kommer från au pair skolan och flyttar in hos en totalt främmande familj. Beroende på hur familjen är vet du dessutom inte om du står med väskorna packade nästa dag och inte vet var du ska ta vägen.

Avsked. Du är en del av barnens liv i ett år och sen helt plötsligt ska du lämna allt för gott och har ingen aning om du någonsin mer kommer att träffa dessa barn. Samma gäller för vännerna du skaffar under året. Det är lätt att säga att man ska träffas någon gång igen, men blir det verkligen så?

Hemlängtan. Vissa får mycket, andra bara lite grann, men jag tror att alla någon gång får hemlängtan. Längtan efter bekanta, längtan efter svensk mat eller längtan efter husdjur. Det blir inte direkt lättare av att du inte kan ta fram telefonen och ringa hem, för på grund av tidsskillnaden ligger förmodligen den du ringer till i sängen och sover sött. Ibland går det veckor innan jag pratar med mina släktingar och bekanta just för att jag jobbar när det är dag i Sverige.

Ensamheten. Hur bra familjen än är eller hur många vänner du skaffar, det går inte att komma ifrån det, men du är helt ensam. Det finns inga föräldrar där som hjälper dig eller vänner som känner dig på riktigt och stöttar dig. Du är ensam i ett väldigt stort land där du för några månader sedan inte kände en enda människa.

LOUISE: Jag får ta med lite polarbröd om jag har möjlighet att hälsa på dig i Usa. Jag åker själv med Skandianvian Institute, när jag väl åker dvs. Hur tycker du att din organisation är då?
Är det någonting man MÅSTE ta med hemmifrån som man saknar och inte får tag i, I usa?
Ha de så bra därborta!
Kramar Louise

Tack så mycket. Det låter bra med polarbröd men jag kan nog hur som helst leva utan det. Jag åker med Cultural Care Au Pair och jag skrev om det för några inlägg sedan. Svenskarnas räddning i matväg heter Ikea här. Det finns en hel del svenska matvaror att köpa där som till exempel Marabou mjölkchoklad, Daim, Bilar, julmust, hårdbröd, glögg och en del frysvaror. Som svensk au pair behöver man alltså inte fylla hela resväskan med mat utan det blir en del besök till Ikea under året istället. Om man bortser från maten är det inget jag kan komma på att jag har saknat som inte finns här. Det är ju trots allt USA och det mesta går mer eller mindre att få tag i. Eller förresten, det är en grej, men jag tror inte att det är så praktiskt såvida du inte vill ta med fyra vinterdäck i resväskan. Ett tips är i alla fall att köpa en adapter till eluttagen före du far hit eftersom det kommer att behövas på au pair skolan.

Update: Lösgodis finns det dåligt om i USA men jag skulle ändå inte rekommendera att ta med en årsförbrukning av det.

Det kommer säkert vara en del blivande au pairer som kommer att läsa eller redan läser min blogg. Jag tänkte därför komma med lite tips om vad som är bra att veta. Jag börjar med några tips angående au pair skolan.

Inneskor: Detta är inget måste men om du har tänkt att ha med sådana kan det vara bra att ha tillgång till dem på skolan om du inte vill gå med uteskorna. Det kändes nämligen inte särskilt fräscht att gå med bara sockarna varken i rummet eller i korridorerna och framför allt inte på toaletterna. Jag hade med mig mina rosa foppatofflor som även var bra att ha i duschen.

Pengar: Jag trodde att det inte skulle gå att köpa något på skolan och att det bara skulle gå pengar i New York city. Det finns en hel del grejer att köpa på skolan. På några ställen finns det automater med godis och läsk. I skolan på rasterna har lärarna en lite shop ute i korridoren med godis och snacks. På kontoret kan man köpa engångskameror, telefonkort och lite andra grejer. Det går även att köpa tröjor med tryck från skolan och Cultural Care Au Pair men dessa gick också att köpa i sovhuset. Automaterna tar emot endollarssedlar och vill du handla där bör alltså du ha sedlar i små valörer.

Temperatur: Klä dig varmt under skoldagarna då det är väldigt kallt på vissa ställen. I vissa rum är det istället jättevarmt, men då kan du ta av dig. Temperaturen var inte lagom på något ställe när vi var där.

Telefonkort: När jag köpte telefonkort från Cultural Care läste jag att de skulle räcka i tio timmar. Detta stämmer inte. Jag har inte riktigt koll på hur många minuter jag har använt på mitt kort och hur många minuter jag har kvar men sammanlagt tror jag att det rör sig om kanske två timmar. På skolan kan det hur som helst vara bra med åtminstone ett telefonkort. Det finns inte så mycket tid att ringa på men det kan ju vara bra att ringa hem och säga hur allting går. Att prata i mobil är inte att rekommendera, med Halebop tror jag att du betalar ca 15 kronor minuten för samtal till Sverige. Du betalar även för att ta emot samtal och det är något billigare. Ska du använda mobilen gör det för att skicka sms, det är inte så jättedyrt.

Adapter: Köp en reseadapter om du vill använda elektrisk utrustning på skolan. Den jag har kommer från Clas Ohlson men den är ojordad och passar därför inte till datorn. Det finns även en jordad och till den passar kanske datorkontakten. Här i Minneapolis får jag låna en sladd från värdpappan till datorn eftersom sladden är löstagbar.

Packning: Detta står även i infon från Cultural Care: packa grejerna till skolan i handbagaget. Förmodligen kommer din resväska vara packad till max och då är det inte så kul att packa upp för att bara någon dag försöka få ner allt igen. Det finns dessutom en risk för att resväskan kommer bort och då är det bra att ha extra ombyten. Jag använde ryggsäcken från Cultural Care Club som handbagage. Min plan var att inte packa så mycket i den men när allt var färdigt vägde den ett antal kilo. Hade jag gjort om resan skulle jag ha använt en kabinväska. Det hade varit så mycket lättare med en väska med hjul.

Detta är sakerna jag kommer på nu. Jag passar på att göra lite reklam för Cicci, som också är au pair i USA och som har en av de bästa au pair bloggarna. Hon brukar också komma med lite tips för au pairer då och då.

Efter att ha haft planer i flera år på att fara till USA som au pair och läst om det känner jag mig nästan som professor i ämnet. Det var flera år sedan jag började intressera mig för att bli au pair och nu är tiden här då jag äntligen är på väg. Jag tänkte berätta lite mer om hur vägen till den amerikanska drömmen har sett ut och hur den kommer att se ut för mig.

Det senaste året har jag velat fram och tillbaka men när jag väl bestämde mig bokade jag in mig på ett informationsmöte med förmedlingen. Jag har valt att åka med Cultural Care Au Pair (även kallad EF). På informationsmötet träffade jag en föredetta au pair som berättade allt jag behövde veta. Hon gjorde även en kortare intervju med mig på engelska.

På infomötet fick jag ansökningspapperna och efter mötet var det bara att fara hem och börja fylla i dem. Det är ganska mycket som ska fyllas i och bifogas och det tar sin tid. Jag gjorde färdigt ansökningarna drygt två veckor efter mötet eftersom jag fick gratis deposition om jag gjorde det.

Min ansökan blev godkänd och jag fick ett tjockt kuvert hem i brevlådan. Det var infopapper, ett test jag skulle göra, en handbok och en arbetsbok med uppgifter. I samband med att jag blev antagen till programmet började även min matchning med familjer. Jag fick användarnamn och lösenord till en inloggningssida där jag kunde se om det dök upp någon familj.

Så här kan det se ut när man har fått en match.

Jag blev matchad med fyra familjer sammanlagt. Två av dem tackade nej till mig och en tackade jag nej till efter att ha pratat i telefon med värdmamman. Den fjärde familjen tackade ja till mig och jag bestämde mig för att åka till dem. Det kan vara ganska svårt att bara efter ett samtal bestämma sig för om man ska fara till en familj och bo i deras hem. Jag tror att jag och andra som har varit i samma sits rekommenderar att gå efter magkänslan.

När det blev klart med vilken familj jag skulle åka till fick jag ett fastställt avresedatum. Jag ville åka så fort som möjligt och därför kommer jag att åka 5 november vilket är drygt en månad efter då jag tackade ja. Nu har jag som ni kanske har läst fått massa visumpapper som ska fyllas i. Den 22 oktober har jag tid på amerikanska ambassaden för att skaffa visum. För att fara till USA som au pair måste man ner till Stockholm och göra detta. Jag måste även göra en hälsoundersökning hos en läkare.

När allt detta är klart bär det av till Kallax flygplats i Luleå för vidare färd mot Arlanda där jag på måndag morgon den 5 november lämnar detta land. Jag har en lång flygtur att se fram emot innan jag landar i New York. I New York far vi au pairer till en au pair skola där vi under fem dagar får lära oss att man inte ska skaka bebisar. Vi får även en dag fritt i staden där vi kan fara på en guidad tur om vi vill. På fredagen lämnar vi skolan och far till våra värdfamiljer runt om i landet. För min del flyger jag till Minneapolis där familjen hämtar mig på flygplatsen och sedan börjar vårt år tillsammans.

För att fullfölja programmet ska jag stanna i 12 månader hos familjen. Om jag vill kan jag stanna upp till en månad extra i USA för att resa. Man kan även förlänga sitt år med 6 månader, 9 månader eller 12 månader.

Detta är alltså i korta drag det jag har gått igenom och kommer att få gå igenom. Det finns mycket mer för man får räkna med att stöta på ett och annat problem. För att läsa det jag hittills har gjort kan ni bläddra bakåt några sidor i bloggen.

Charlotte ställde några frågor om att åka som au pair och jag tänkte att jag kunde svara på dem i ett inlägg för er andra som är nyfikna.

Kostar det något att åka som au pair?
Ja, det är vissa kostnader, främst före avresan. Det skiljer sig beroende på vilken förmedling man åker med men detta kommer jag att betala med Cultural Care:

• Subventionerad flygavgift: 1195 kr
• Visumkostnad: 800 kr
• Internationellt körkort: 195 kr
• Utdrag ur polisregistret: 170 kr

Dessa saker “måste” jag betala. Det brukar tillkomma en depositionsavgift på 2495 kr och denna summa får du tillbaka om du fullföljer ditt år enligt reglerna. Cultural Care brukar ganska ofta ha erbjudanden där man slipper betala depositionen. Jag behövde inte det eftersom jag skickade in min ansökan inom två veckor efter mitt informationsmöte. Jag har valt till några extra grejer som gör att resan blir dyrare:

• Tilläggsförsäkring: 3995 kr
• Avbeställningsskydd: 375 kr
• Telefonkort: 250 kr
• Club Au Pair: 395 kr

Jag får visserligen en grundförsäkring från förmedlingen men den täcker bara vissa kostnader. Sjukvården är väldigt dyr i USA och därför rekommenderas det att man har en extra försäkring. Det blir alltså några tusenlappar och för min del tillkommer även flygresor till Stockholm eftersom jag inte bor där. När jag väl har kommit fram till USA kommer det inte att bli några fler direkta utgifter förutom shopping och sådant.

Tjänar man pengar som au pair?
Ja, det gör man. Familjen står för mat och husrum och detta behöver man inte betala. Varje vecka betalar värdfamiljen dessutom 157.95 dollar till au pairen och detta används främst som fickpengar. Två veckors betald semester ingår. Under året i USA kommer man att vara tvungen att läsa ett visst antal credits som det heter och familjen bekostar detta upp till en kostnad av 500 dollar.

Vad förväntas man att göra som au pair?
Jag är inte där som någon städhjälp eller liknande utan är där för barnen. Jag ska ta hand om dem och där ingår lite olika sysslor. Det kan vara att se till att de kommer till skolan, laga mat till barnen, leka med dem och bara finns till. Lättare hushållssysslor kan ingå men då ska det ha något med barnen att göra.

Vad ska jag läsa för något?
Jag har inte kollat så mycket vad skolorna i Minneapolis har för kurser att erbjuda och vet därför inte än vad jag ska plugga. Jag vill gärna läsa något som jag kan ha nytta av senare, till exempel journalistik.

Om det är någon annan som har någon fråga är det bara att fråga på, antingen här eller på mailen: sandra@stoppstanna.com