1. Macaroni and cheese är bland de enklaste amerikanska ”maträtterna” man kan göra men det blir ju så klart ännu enklare om man köper mikrovågugnsförpackningar. Häll i lite vatten, sätt in i mikron och ät! Det är ungefär så amerikanerna ”bakar” också.

2. För mig som är klorallergiker är USA en mardröm. Det är oerhört mycket klor i vattnet. Alla drinkar och all läsk på klubbar och restauranger blandas på något sätt med kranvatten och det känns också på smaken.

3. Jag åt väl inte direkt nyttigast hemma hos Henna, som har tagit efter den amerikanska matkulturen. Det är ju trots allt så mycket lättare att öppna en Diet Coke i stället för att hälla upp ett glas mjölk och att göra bagels med cream cheese i stället för mackor.

Det var inte så jobbigt att lämna Minneapolis den här gången. Staden grät visserligen krokodiltårar i form av regn när jag tog farväl och Sverige likaså över att jag kom tillbaka. Det gjorde däremot inte jag. Jag gjorde så mycket under mina tolv dagar att de kändes som dubbelt så många. Någonstans kände jag väl också att jag kommer tillbaka och det snart. Det var därför inte så hemskt när flygplanshjulen tog i svensk mark. Tyvärr landade jag också till ett tråkigt besked. Min farmor har cancer och kommer inte att leva så länge till.

I skuggan av det är väl inte mina andra problem så stora samtidigt som de känns så mycket värre. Min oslagbara bil vägrar att starta. Jag har den värsta jetlagen jag någonsin haft och jag vill bara sova. Att göra färdigt mitt slutarbete är så omotiverande så det finns inte.

Men om jag ska se till något positivt så älskar jag min nya kamera. Det går att köpa lite lycka och i det här fallet kostar det 12 000 kronor.

Det går också att köpa glädje för 30 kronor. Den nya loggan är inte så pjåkig ändå.

Jag är så himla tacksam över mina tolv dagar i Minnesota. Det var så många människor som förgyllde min vistelse och jag hann med att göra så många saker. Jag lärde till och med känna fler amerikaner än jag gjorde under hela mitt au pair-år. Sista kvällen jag var där var vi på ett house party och jag njöt till fullo eftersom det var så himla amerikanskt. Det var på husets bakgård där folk spelade beer pong i garaget och satt runt en bonfire. Det enda som saknades var att dricka ur röda plastmuggar och s’mores för att det skulle bli ännu mer stereotypiskt.

Jag minglade runt och som vanligt var många intresserade av min svenska bakgrund. Jag träffade en kille som hade svenska rötter (så klart) men det coola var att han har släktingar i Niemisel, om jag inte missuppfattade det helt med tanke på hur han uttalade det på amerikanska. Han tog min mejladress för att han vill veta mer om Norrbotten. Jag tyckte att det kändes lite gammalmodigt och därför sökte jag efter honom på Facebook i stället nu när jag kom hem. Jag hittade inte honom men däremot kom det fram att han har varit borgmästare i en stad i Minnesota i åtta år, den näst yngsta någonsin. Det nämnde han inget om men och andra sidan var det inte direkt en fråga jag ställde heller.

Jag tillbringade några dagar med mina värdbarn också. Mina föredetta värdföräldrar är numera separerade och därför bodde jag inte i samma hus som under mitt år. Jag hann ändå med några besök på ”mitt” Starbucks. Det fanns några som jobbar kvar fortfarande och de kände igen mig, så klart. Men roligare än så var att även mina värdbarn kände igen mig. Jag var lite orolig för att de skulle ha glömt bort mig eftersom det har aldrig har gått så länge mellan mina besök (ett och ett halvt år). Det behövde jag inte oroa mig för och jag hade fyra bra dagar tillsammans med dem.

Nu har jag varit i Minneapolis i nastan sex dagar och jag alskar varje sekund. Mycket har hunnit handa under dessa dagar och det varsta ar sa klart tornadon som drog genom stan igar. Det var den varsta tornadon jag har varit med om sa nara. Jag har varit med om manga tornado watches och aven nagra tornado warnings nar jag har bott har, till och med med dodlig utgang men aldrig sa nara stan som igar. Norra Minneapolis ser verkligen ut som ett katastrofomrade. Det ar framst fattiga personer som bor dar sa det drabbar sa klart dem varre an om det hade varit i nagot annat omrade.

Jag tankte inte skriva sa mycket mer. Jag har inte pratat svenska pa en vecka sa det ar faktiskt lite svart att formulera sig, speciellt eftersom jag inte har svenska bokstaver. Jag har inte traffat mina vardbarn an men jag tankte gora det snart. Jag bor hos Henna i downtown just nu.