Morsom kveld

I helgen var jag alltså på karneval här i Kåfjord. Början på kvällen var lite seg men innan jag visste ordet av var klockan fyra på morgonen och festen var slut. Jag hade en trevlig kväll och som jag har sagt tidigare: norrmännen är svamliga i vanliga fall och värre (eller bättre, beroende på hur man ser på det) blir det med alkohol i kroppen. Det var mycket skämt under kvällens gång och jag insåg att männen i Norge också verkar ha förmågan att glömma bort att de är gifta. Kul var det i alla fall och jag klädde faktiskt ut mig som bunny igen. “Funny Bunny edition 2″ valde jag att kalla det för. Min moster hade nämligen hittat så söta dräkter till oss.

Heter det verkligen så?

Jag har blivit pinsamt dålig på att blogga. Jag antar att den här bloggen mer har blivit ett sätt att informera om vad jag gör istället för att underhålla mina läsare. Nu vet jag inte om det är inlägget kommer att klassas som underhållning eller information, kanske lite av båda. Jag tänkte ge en snabblektion i norska.

• Banan heter inte guleböj. Banan heter faktiskt banan på norska också.
• Vet ni vad gurka kallas då? Byt lite plats på bokstäverna i de svenska ordet och ni har det: agurk.
• Jag berättade tidigare om att ordet rolig har annan betydelse på norska. Det har även ordet rar. Säger någon på norska att du är rar så är det förmodligen ingen komplimang. Det betyder konstig.

Så koselig:)

Efter jobbet idag följde jag med några arbetskompisar till ishotellet i Alta. Vi träffades på Alta Storsenter, tog en fika och sen samåkte vi till platsen där ishotellet ligger. Det mest berömda ishotellet finns nog ändå i Sverige, utanför Kiruna. Jag har varit dit också och det är mycket större, men det var kul att besöka det som finns här också. Över 2000 norska kronor kostar det för en person att sova över i hotellet.

Jakten fortsätter

Nu har två oberoende källor föreslagit att jag ska klä ut mig som Rosa Pantern på lördag. Först tyckte jag att det var en bra idé, men sedan började jag tänka efter. När jag ska klä ut mig, det är väl då jag inte ska vara rosa? Annars är det inte en utklädnad eftersom det är så jag är klädd i vanliga fall. Se bara på ett exempel från USA:

Bare tull

Jag vet inte om det är för att jag har tappat alla ambitioner på att bli nästa Blondinbella, eller att jag kom in i vardagslivet för snabbt, men blogglusten är inte på topp. Jag jobbar mest men lite annat har jag också hunnit med.

På alla hjärtans dag, det vill säga förra lördagen, var det personalfest. Det började med middag på Studenthuset, men den var inte jag med på utan jag anslöt senare eftersom jag jobbade kväll. Efter middagen blev det en barrunda. Norrmännen är svamliga i vanliga fall, och med lite alkohol i kroppen blev det bara värre, om än på ett roligt sätt.

I torsdags följde jag med några arbetskompisar till Alta. Vi fikade på Studenthuset och sedan gick vi på bio. Det var Alta filmklubbs filmvisning och jag var därför tvungen att köpa ett medlemskort. Filmklubben visar mest alternativa filmer utanför Hollywoods mallar. Det passar väl inte riktigt mig som helst bara ser på tjejfilmer där allt är förutsägbart redan från början. Men man måste ju vara öppen för lite nya saker också, och det är åtminstone kul att komma ut lite.

Jag har fått jobba ganska mycket trots att jag bara jobbar extra. På två veckor har jag haft två dagar utan jobb. Nästa vecka verkar det som att jag får lite ledigt. På lördag är det dessutom karneval, kostymparty rättare sagt. Det kan bli kul. Jag vet bara inte vad jag ska klä ut mig som. Mina bunnyears är i Sverige, men jag kanske börjar bli uttjatad som bunny? Jag får nog komma på något annat.

Att skatta sig lycklig

Jobbet börjar gå på play nu, så det går framåt. Idag jobbade jag som sagt morgon, och jag orkade mig till och med upp före klockan ringde. Jag smet lite tidigare från jobbet med tillåtelse från chefen. Jag skyndade mig till Alta och till skattekontoret. Den här gången gick det bättre. Jag vet inte om kvinnan som hjälpte mig var på bra humör eller om hon bara inte ville se mig igen. Jag fick nämligen skattekortet direkt i handen. Egentligen måste man skicka in en ansökan och vänta i flera veckor på att få det. Har man inte fått det i tid måste arbetsgivaren dra 50% av lönen. För den delen låg jag nog inte i riskzonen för det. Jag pratade med chefen som sa att jag inte får första lönen förrän i april.

Något jag störde mig på var att det på skattekortet står att jag ska skatta 32%, alltså lika mycket som en norsk medborgare hade gjort. Den glada nyheten är att jag får dra av det på deklarationen. Den dåliga nyheten är att jag inte får skatteåterbäring förrän sommaren 2010.

Visdom

Jag hade skrivit ett så välformulerat inlägg tidigare idag, men det försvann. Istället kan jag berätta två saker jag har lärt mig under min vistelse i Norge:

• Alla affärer är stängda på söndagar, detta gäller även mataffärerna. Det enda som har öppet är bensinstationerna.
•  Rømmekolle är inte samma sak som rom och Cola.

Nu ska jag lägga mig trots att jag just kom från jobbet. Det blir bara till att sova och sen jobba igen 7.30. Natta!

På er begäran

Jag blev så glad när jag loggade in idag och såg att min värdfamilj hade skrivit en kommentar åt mig. Som några andra efterlyste de bilder från Norge, och det hade jag ju faktist lovat för länge sedan. Jag hade inte så mycket tid på mig idag, då jag skulle fara på gymmet och sedan jobba. Jag tog därför med mig kameran och fotade från bilen på väg till Alta. Bättre än inget…och självklart är det mycket vackrare i verkligheten.

Ännu mera strul

- Kan du jobba på onsdag istället för söndag, Sandra?

- Ja.

- Kan du byta med mig och jobba fredag kväll?

- Ja.

- Kan du jobba den tjugonde?

- Ja.

Jag antar att det är uppskattat av chefen och arbetskamraterna att jag inte har annat liv än jobbet. I veckan jobbar jag sex dagar, och då är jag inte ens fast anställd utan vikarie vid behov. Jag jobbar dessutom bara kväll, vilket är bra eftersom jag får OB från klockan fem.

Idag åkte jag in till Alta bara för att gå till skattekontoret även känt som likningskontoret. Jag skulle lämna in min ansökan om skattekort. Nu gick helt plötsligt inte det utan mitt D-nummer som jag inte har fått ännu. Det hade blivit något strul och ansökan hade returneras. Jag skulle komma tillbaka i mitten på nästa vecka istället. Det betyder att jag får vänta ännu längre på skattekortet. Får jag inte det i tid betyder det att jag måste skatta 50% på lönen. Jag pratade med min chef som sa att jag inte får min lön förrän två månader i efterskott, på grund av att jag är ny. Det lät skumt tyckte jag, men jag hoppas nästan att det stämmer då jag hinner få skattekortet i ordning. Även om jag jobbar i grannlandet är det inte helt lätt alltid.

Eller som det heter på norska: kjedelig

Om tiden i USA gick på snabbspolning går tiden i Norge i slowmotion. Jag har bara varit här i drygt en vecka men det känns som en evighet. Jag älskar Norge men jag har varit här så mycket att det inte känns nytt och spännande. Att mitt jobb är långtråkigt och att jag inte hann träna för att jag var barnvakt gör inte saken bättre. Jag gör det för pengarna, jag gör det för pengarna…får jag upprepa som ett mantra i huvudet.

Och vad ska jag egentligen göra för pengarna då? Åka till Tokyo? Följa med Henna och hennes syster på tågluff i Europa? Plugga? Jag vet faktiskt inte. Någon gång under mitt liv vill jag resa till Tokyo, gärna då jag fortfarande är i min rosa period (om det ens är en period, den kanske aldrig går över?). Men det är dyrt att resa dit. En vecka går säkert på 15.000 och uppåt och det finns mycket annat att göra för de pengarna. Träffa Henna ska jag definitivt göra till sommaren, frågan är bara var? I Sverige, i Finland, i Spanien, i Italien eller kanske i Tyskland…vem vet?

Sen var det ju det här med att plugga också. Jag kanske söker till en skola i höst och låter ödet ligga i dess händer. Jag är inte hundra procent säker på att jag vill binda mig till en skola riktigt ännu. Samtidigt vore det skönt att ha framtiden utstakad för åtminstone några år och ha en fast tillvaro, något jag inte har haft den senaste tiden. Men det finns många saker jag fortfarande vill göra. Plugga en termin i USA, jobba en säsong på en skidort eller kanske till och med vara au pair igen. Jag måste dock erkänna att min skrikande kusin avskräcker mig lite från det sistnämnda.